- Project Runeberg -  Råd och anvisningar angående hästens ändamålsenliga vård /
27

(1892) [MARC] Author: John Vennerholm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Okynne och ilska

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

27
sådan ondska torde således böra sökas uti det sätt, hvarpå
djuren behandlats. Redan hos fölet grundläggas mången
gång dylika ovanor därigenom, att barn eller äldre perso-
ner, om ock endast på lek, retas med dem. Ofta händer
det äfven, att man smeker ett ungt föl och att detta
då, hvilket är mycket vanligt, med läppar eller tänder fat-
tar uti kläderna; om man då ej allenast tillåter detta utan
kanske till och med uppmuntrar djuret därtill, väckes an-
tagligen hos fölet den tro, att det härmed gör något som
är fullkomligt riktigt, och det fortfar därmed äfven sedan
det blir större, och denna lek kan blifva farlig för den, som
är föremål därför.
Hästar bruka, som bekant, äfven visa okynne genom
att slå med fötterna. Detta kan dock härleda sig af rädsla
eller otålighet. Om t. ex. en häst står i spiltan sysselsatt
med att förtära sitt foder och någon person, äfven en som
är känd af honom, hastigt och oförväntadt springer upp i
spiltan, är det mycket vanligt, att hästen söker att med ett af
bakbenen försvara sig och hindra den inträngande att upp-
komma i spiltan. Straffas nu hästen härför, tillkommer ofta
hämdbegär. Det är därför en viktig regel att aldrig gå upp
i spiltan till en häst utan att först tilltala eller klappa honom
samt förmå honom att gå öfver åt höger sida. Man brukar
nämligen gå upp i spiltan till vänster om hästen.
Ondsinthet hos hästen kan också vara beroende på sjuk-
dom. Djur kuntia i följd af plågor likasom människan
blifva otåliga och svåra för sin omgifning. De flesta män-
niskor misstänka emellertid ej ens, att något kan fattas ett
djur, då det äter någorlunda bra, är i stånd att utföra sitt
-arbete, har ett godt hull och någorlunda blank härrem;
men likaväl som hos människan ett välmående utseende
kan förefinnas trots sjukliga förhållanden, kan äfven det-
samma äga rum hos hästen. Han kan icke med ord om-
tala, när han befinner sig illamående eller lider af plågor,
som säkerligen kunna vara ganska svåra, och det bör ej
förvåna någon, om han under sådana förhållanden, då han
därtill af människor oroas, kanske misshandlas, biter ifrån
sig och det något häftigt.
Synnerligen vanligt är, att hästar, som ådragit sig yttre
skador, blifva ondsinta under behandlingen däraf.^ Framför
allt gäller detta om behandlingen af sår. I sådana fall
sättes skötarens duglighet och förmåga att rätt behandla
djuret på hårdare prof än eljest. En lätt hand, vänlighet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jan 30 20:22:18 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hastvard2/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free