Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ju mer det ovana vindrickandet kvickade upp blodet,
dess tydligare skymtade gamla tankar, och märkvärdigt
hur de under lång hvila bara växt fastare samman med,
ja, fått färg af, hans doldaste väsen — de föreföllo i dag
fullständigare hans egna än för femton år sedan. Då var
det mest löst gods i hjärnan, nu hade han lefvat sig till
tankarna, det syntes honom med ens ångestfullt viktigt
att öfvertyga sig själf och andra, att han lefvat, han ock
— lefvat och behållit något af lifvet.
Lars inledde samtalet med klara, torra frågor, men fick
nästan intresselösa svar. Gustaf ägde sin utkomst —
någorlunda. Oro förstås. Då man fick arbete, för att det
när som helst kunde taga slut, och då det tog slut, för
att man icke lätt finge något igen. Sådant följer med
hvarje bestämdt yrke och får bäras.
Nå, men han hade väl tänkt att på något sätt komma
sig upp? Hvilka voro planerna? Kanske kunde utväg
beredas.
Då begynte Gustafs inåtvända blick glöda. Sista
återstoden af skygghet för en fin rock och en späckad pung
försvann, och han gaf fritt lopp åt sitt dolda behof af
upp-höjelse. Stiga måste han — öfver Lars, öfver rikedomen,
som tryckte, öfver sin egen svaghet och rösten, som
anklagade — upp mot något, som alltjämt brann och
vinkade, törstingifvande och oåtkomligt som en stjärna.
»Komma upp, komma upp — det vill alltid säga pengar,
bara pengar — inte är det det. Här sitter jag, och du
tycker inte att jag blifvit stort i världen, hvad vet du om
det? Här har jag stått vid hyfvelbänken och haft mina
tankar — om världen och allt — och jag vet en hel del,
bara för att jag lägger tillsammans och förstår och inser.
Men ändå, om jag sade dem — de mäktige — hvad
rätt och galet är i folkets och landets styrelse, så skulle
ingen höra på — jag, som bara står i ett sjapp och tänker.
Men den, som skaffat sig en hop pengar, är betydlig —
socialt menar jag.»
»Åh,» inföll Lars, »det, som är bra, när man tänker på
det, är ofta bosch, när det ska’ praktiseras.»
Gustaf hade lagt båda armarna på bordet, han stirrade
in i sitt.
»Där hemma sitter man som en hungrande och målar
ut för sig maten och drycken — det är själens spis, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
