Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvita i kvällsolen, skådade hon små fiskarbyar och öfver
Piano di Sorrentos vildt inskärande klyftor — röfvarborgar,
men under dem på sluttningen, bland körsbärs- och
granatblom i oliv- och mullbärsträdens grönska, kejserliga
lustslott.
Vi satte oss på gräset. Nedanför, nära stranden, gick
en un g man böjd, som letade han efter något. Det var en
spenslig, blek gosse med fina drag och mycket snyggt
klädd. Jag såg honom då och då snegla åt min följeslagares
målareskrin och resstaffli till, båda stodo obegagnade ett
stycke ifrån. Den unga herm slog sina lofvar i allt trängre
kretsar om oss, och rätt hvad det var, stannade han framför,
artigt bugande med vänlig min.
— Om han inte kunde få stå signori till tjänst? Visa
de väl bevarade gemaken och pelargångarna? Och baden
sedan. Se hur fotstegen — åh, många århundraden
tillbaka — ha aftryckt sig i lavastenens trappor ända ned till
de uthuggna hålorna, dit hafvet spolar in under klippan.
En ypperlig bassäng, signori, skyddad för brännande
solstrålar och närgångna blickar, öfverallt finns vackra
fora-lämningar i romarstil — borta på udden Calcarella står
Pollius Felix’ palats, här i gropen kastade den elaka
drottning Johanna sina misshagliga älskare, där badade hon sin
syndfulla lekamen, en ryslig kvinna, signora — men i alla
fall något tjusigt vid henne.
Vi hade lyssnat mindre till orden än till det smekande
tonfallet och den barnsliga ifvera, som sken igenom
bråd-mogenheten, det var en sådan blandning af obesvärad
förtrolighet och djärf smidighet. Men helt och hållet allvar
och natur. När vi ändtligen förklarade, att vi kände en
smula till det där och bara kommit hit för att se golfen
brinna, slog han sig ned på andra sidan af en stor sten,
som till hälften dolde honom för oss, och iakttog några
minuter en aktningsfull tystnad.
Tydligen var han en privat landets son, d. v. s. en, som
lefde sitt lif utanför turisteriets försåtliga trollkrets. Hans
älskvärdhet var äkta. Detta verkade högst välgörande,
men vi ville njuta vår afton utan att störas af tom
nyfikenhet. Vi tego sålunda och sågo ihärdigt bort.
— Signor!
Det kom blygt, ursäktande.
— Signor målar — jag har ofta stått i backen här och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
