- Project Runeberg -  Ödesglimtar /
40

(1908) [MARC] [MARC] Author: Hilma Angered-Strandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en fjäder, stack ett svärd genom henne, och nu skulle
hon slå — för att värja sig själf. Rak och jämn låg
vägen. Hon rätade sig och det såg ut, som om hon växt
ända upp mot takfönstret, då hon pekade på kistan.

— Gratulerar. Stämman klang så hånande hård hon
kunde önskat. — Det där fick ni nog en bra summa för.

Dorrit höll händerna utsträckta, afvärjande — i ödmjuk
förskräckelse.

— Åh, fru Mc Closkey, det var ju en världslig sak,
jag såg för högt, och det hade — hade kanske, inte passat,
jag var bara en gås, och det blir väl bäst. . .

Ur skumrasket riktigt gnistrade de gröna ögonen af
förakt.

— Naturligtvis — för er. Det finns en hel hop
fruntimmer i Förenta staterna, som inte gör mer nytta än så —

Och två händer strökos mot hvarandra skarpt, som om
de repat eld på tändstickor.

— Och karlarna föder dem och tiger still. Men om nå’ji
gång en karl skulle komma och säga så här: jag är inte
lagd för att utföra mycket här i världen, inte är jag väl
heller nå’n vidare karaktär, som folket är mest, men får
jag hjälp, går det någorlunda — jag blir ett sällskap, säger
karlen, som du kan tala dina tankar för, går du ur rummet,
skall jag sakna dig och sätta mycket värde på dig, fast
det inte syns, säger han. Men när du reder till hemmet,
sitter jag helst i spiselvrån, som hundra kvinnor gör, jag
behöfver dig, för du är stark och jag är svag, och .till
sist är vi två människor och inte bara könet — om en
karl skulle tala på det viset, hvad svarar då fruntimret,
tror ni?

Lilla Dorrit hade aldrig rådt med invecklade saker, och
hon kunde inte alls gissa gåtor. Förvirrad strök hon öfver
pannan och ansträngde hjärnan, det ryckte i hennes ansikte
som när barn vilja gråta, och hon såg hjälplöst på den
vreda kvinnan.

— Jo, så här säger hon: du får vara hvad du vill, bara
du skaffar pengar, så vi båda kan sitta i spiselvrån,
säger hon. Och många är sätten att jobba sig till pengar ;
ärfva — stjäla — puffas fram af släkten — vinna — tigga.,
pengar kan vara en slump, pengar kan den odugliga få
på en dag, där den som sträfvar, sliter sig bara fattigare,
till döds — pengar hör inte dit alls.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:14:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hasodes/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free