- Project Runeberg -  Elefantjägaren Hans Stark /
212

(1881) Author: Alfred Wilks Drayson Translator: Adolf Born - Tema: Hunting and wildlife
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugusjette kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det icke i de stora städerna. En man är fattig, som
icke är i stånd att äta sin frukost i ett rum, sin middag
i ett annat och dricka sitt té i ett tredje. Du får icke
sitta i ett rum, när tjenarne bära in faten till
middagsmålet, det skulle visa, att du vore fattig. Du får icke
ens intaga ditt middagsmål i samma kläder, i hvilka
du frukosterat, ty du skulle derigenom gifva till känna,
att du är en fattig karl. Det finnes särkilda kläder, i
hvilka man spisar middag. Och vet du, Victor, de unga
fröknarna komma nästan utan kläder till bordet.»

»Hvad säger du, Hans?»

»Så är det verkligen, Victor. Vi kafla upp våra
ärmar, när vi skola draga skinnet af en elg, vi taga
af oss rockarna eller vika ned kragarna, när det blir
för varmt. Fröknarna i staden vika ner sina klädningar
mycket djupare än vi och kafla upp sina ärmar mycket
högre än vi våra.»

»Det var märkvärdigt! Och det har du sett, Hans?»

»Ja, Victor, det har jag och ännu mycket mer!»

»Hvad har du då sett mera, Hans?»

»Du skall få höra. Jag såg en rödrockofficer
inträda i ett rum, der en hel hop sådana der fröknar
sutto. Han hade aldrig förr sett någon af dem, men
så såg han på en och bad en annan karl, som var
inne, att leda honom fram till henne. Och sedan han
blifvit framförd till henne, Victor, böjde han mycket
långsamt och djupt på hufvudet och tog derpå, jag
ljuger icke, Victor, fröken om lifvet och sprang omkring
med henne i rummet, medan musik uppfördes, och
snodde oupphörligt rundt om med henne som en sårad
orrhöna.»

»Jag har hört talas om, att folket i staden plägar
göra på det sättet. De ha väl lärt det af hottentotterne,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:12:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hanstark/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free