- Project Runeberg -  Elefantjägaren Hans Stark /
52

(1881) Author: Alfred Wilks Drayson Translator: Adolf Born - Tema: Hunting and wildlife
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

försigtighet; ty om man åter får tag i oss, äro vi utan
räddning förlorade. Ah, här kommer flickan igen.

Matabiliflickan öppnade dörren och inkastade ånyo
under högljudt skratt en hand full jord, ur hvilken
Hans tog upp en ny lerboll, i hvilken låg en
pappersremsa med följande rader: »De enda vapen, jag kan
förskaffa eder, äro tre spjut, hvilka man kort efter
solnedgången skall sticka in genom väggen; dragen dem
hastigt åt eder, så att man icke må märka något. Vi
måste först rida åt norr. Gud skydde oss!»

Ett leende af lycka gled öfver Hans’ ansigte.

– Hufvudsaken är, att vi återfå våra bössor, –
sade han. – Det förefaller mig obegripligt, att de icke
strängare bevaka oss.

– Sannolikt tro de, emedan vi sa lätt läto fånga
oss, att de kunna anförtro vår bevakning åt gossar, –
menade Victor.

– Ah – svarade Hans, – de veta icke, att den
sanne mannen ofta då först uppträder energiskt, när hans
läge synes förtvifladt.

Med största otålighet afvaktade fångarne det
inträdande mörkret. Emellertid bekräftades snart Katrines
budskap, i det Hans genom dörrspringorna såg flera
fullt beväpnade matabilikrigare, hvilka sakta rörde sig
öfver ängen utanför byn. Som det tycktes, skulle en
allmän samling af höfdingens stridskrafter ega rum, och
då man visste fångarne vara säkert bundne, så trodde
man sig kunna anförtro dem åt gossar, hvilka vid
ringaste misstanke alltid kunde kalla männen till sin hjelp.
Knappt hade en timme förflutit, förrän kafferflickan gick
förbi hyddan, sjungande en vild sång, i hvilken de tre
holländarne, som ifrigt lyssnade, hörde ordet »loop» flera
gånger utstötas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:12:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hanstark/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free