Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
plägar jag alltid gifva henne min närhet till känna>
och hon känner det noga. Gif akt!
Hans tog upp en liten med ett tennfodral försedd
spegel ur fickan, och i det han profvade solens
rigtning, höll han spegeln så, att strålarna kastades åt
slätten. Detta gjorde han mycket försigtigt och sade
derpå:
– Tag nu kikaren, Victor, och säg mig, hvad
Katrine tager sig till.
Medan Victor stödde kikaren mot en gren för att
med större beqvämlighet kunna göra sina iakttagelser,
rörde Hans litet på spegeln, så att den lysande
strålen föll i Katrines rigtning. I första ögonblicket
tycktes manövern förblifva utan resultat, ty Katrine skred
framåt öfver ängen med sänkt hufvud utan att se
sig om. Hennes syster följde henne på ett afstånd
af ungefär hundra steg, men plötsligt ilade hon fram
till Katrine och fattade henne i handen. Detta allt
kunde Victor se genom kikaren och meddelade det
åt Hans, som alltjemt kastade återskenet åt samma
håll.
– Nu se de det, – utropade Victor. – Den
kortare har märkt det och fäster systerns
uppmärksamhet derpå; nu pekar hon på oss och nu blicka båda
hitåt! Se, Hans, den längre svänger en näsduk.
Himmel, om någon matabili ser henne, äro vi förlorade!
Nu slutar hon dermed och kysser sin syster.
– Gif vidare akt, Victor, och säg mig allt hvad
du ser.
Victor blickade ifrigt genom kikaren och fortfor:
– Hon ser sig omkring åt alla håll, Hans, och
tyckes vara oviss hvart hon skall gå; nu kommer hon
hastigt hitåt och systern följer henne; nu stannar hon igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
