Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvad konduktören berättade - XI. All right
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192 all right!
det gått baklänges för svärfar så stöt på mig. I väskan
finns mer money än du tror. All right!
Nu blef det för mycket för Emma. Hon brast i
förtviflad gråt.
— Jo ledsamt, rysligt ledsamt är det, Petter lille,
för i julas . . . Nej, jag kan inte . . . säg det du, Martha...
Och sä sprang hon in i verkstan, hon också.
Fröken Martha Pettersson var en 20-årig, ståtlig
flicka på sina fem fot och sju tum, och i vanliga fall
visst inte bortkommen, men osäker på sig af bara katten
var hon dock nu, när hon steg fram och lade sin lilla
hand på pelsärmen och sa’ med ett visst deltagande:
— Herr Petter, det är ... ja, det är verkligen mycket
tråkigt för oss allihop, men Emma är . . . ja, hon gifte
sig i julas och har en liten gosse, och det är nog
obehagligt ... ja jag menar på allt sätt otrefligt för er, men
ni far inte bli ond på henne!
Då smög jag mig sakta ut, ty inte kunde herr
Petter gerna ge sig till att skjuta skarpt på en ung,
främmande, deltagande flicka, som aldrig gjort honom
något för när.
Men redan i trappan hörde jag huru något tungt
föll på en stol, och strax derefter en mans hejdlösa,
för-tviflade gråt mellan en bruten stämmas:
— Gå, unga miss ... gå . . . med mig är det
förbi .. . All . . . right. . .
Detta var på torsdags qvällen. På fredags morgonen
stod jag på tåget redan klockan fyra, och när jag kom
tillbaka fick jag af min hustru blott sparsamma
underrättelser om Hanssons och Strömbergs. De lefde, voro
oskjutna, och herr Petter Sander bodde på hotellet, det
vara lltsammans.
Lördagen, julafton, var händelsevis min fridag. Då
jag vid niotiden på morgonen gick förbi hotellet var det
någon, som ropade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
