- Project Runeberg -  Fideikommissarien till Halleborg : berättelser, skisser och humoresker /
119

(1895) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fideikommissarien till Halleborg - XIII. Några dagboksblad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

annan tyckte och önskade. Men alla hans julklappar
voro svar på önskningar, som jag vet mig aldrig direkt
ha uttalat.

Hvilken julafton skulle han ej ha firat med henne!
Det är som jag grepes af vanmagt, när jag tänker derpå.

— — — — — — — — — — — — — — — — —

Det är som han ville ha bort mig. Ständigt söker
han förevändningar dertill. Men jag låter ej köra bort
mig med mindre han får den förödmjukelsen att öppet
säga ifrån: »Jag har misstagit mig. Jag älskar en annan
qvinna; nej, inte henne, inte den döda, en lefvande qvinna
af kött och blod. Gå!»

skulle jag gå, men först skulle jag säga till
honom: »Ser du der! Det var du, som aldrig skulle
tryckas af vår boja, det var ditt hjertas eld, som var
slocknad för alltid. Men jag, som aldrig vetat hvad
kärlek är, jag, som du var orolig för ej skulle kunna lefva
detta lif, jag ville och kunde det jag, och jag går först då
man drifver bort mig!»

Jag rasar ju! Jag är ju tokig! Han ser ju ingen
qvinna! Här finns ju ingen qvinna.

Men funnes det en i alla fall! Henne skulle jag
hata; jag känner det, men jag begriper inte hvarför.

— — — — — — — — — — — — — — — — —

O, att det skulle sluta så! Sömnlösa nätter, dagar
af qval öppnade till sist mina förblindade ögon. O, ve
mig, han är mig kärare än moder och lif och Gud och
hela verlden! Han har stulit sig till hvarje bit af min
själ, hvarje känsla i mitt hjerta. Jag blef hans för att
dö, och nu känner jag att det skulle vara döden, om
han stötte mig bort ur sitt hem. Gud fader i himmelen
hjelp mig!

— — — — — — — — — — — — — — — — —

I går talade han åter om »den kedja han smidt
om mitt lif» och hans fruktan för att den skulle en dag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:52:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/halleborg/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free