Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
Jag gick in i den skumma lokalen, och ägaren, en vör-
dig gråhårsman i fez, tog emot mig.
Om det fanns lefvande grodor?
Hans ansikte ljusnade. Om det fanns? Jojo men.
a
Lökgrodor, klockgrodor, löfgrodor, ätliga grodor, med ett
ord, allt hvad jag önskade.
Han bjöd mig stiga upp i sin privatbostad och förde
mig in i ett rum, som på samma gång var sängkammare,
salong, museum, matsal och menageri, det hela insvept i en
besynnerlig, frän odör, omöjlig att specificera.
Mitt intresse väcktes genast af ett stort terrarium, som
stod framför det enda fönstret. Uppklängda på grenar och
slingrande om hvarandra i fuktiga, metallglänsande knutar
sutto därinne ormar af alla slag, och mot väggarne tryckte
sig med flämtande hakpåsar gröna löfgrodor fast med fing-
rarnes små gula knappar, stoiskt likgiltiga för den död, som
ur femtio ormagap lurade bakom dem.
“Vackra djur, första klass“, sade sultanens ortoped,
stack ned handen och hämtade upp en näfve full med sling-
rande ormar, som trefvade åt alla håll med sina tudelta,
dallrande, svarta tungor.
Jag tog en i handen och betraktade den.
“Aha, ni är kännare", sade han. “Hvilket nöje att ha
gjort er bekantskap. Jag skall säga eder", tilläde han me-
lankoliskt, “att här i Konstantinopel får man leta efter orm-
vänner."
Jag satte mig på en låda, som såg ut som en kanapé.
“Vet ni hvad ni sitter på?“ frågade min värd. “Jo,
ni sitter på den finaste Boa constrictor i hela Turkiet. Tre
och en half meter, tänk bara, kan svälja en hel katt om det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
