Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Italiens renässans och barock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342
hög- och senrenässansen. 342
afteckna dem och nedskrifva gerna sina iakttagelser. Bramante,
Rafael, Serlio, Palladio och flere andra af de ryktbara ledarne
nedlägga år på dessa arbeten. Som vägledare och undervisare
tjänar den på Augustus’ tid lefvande arkitekten Vitruvius,
hvars berömda bok om »kolonnordningarna» dels öfversättes
dels utges på grundspråket, ja, framkallar en hel litteratur och
t. o. m. en akademi, den 1542 stiftade vitruvianska akademien.
De antika studierna äro nu gifvet medvetnare och
följdriktigare än förut, och att denna samfällda vilja till antiken
skulle väsentligt bidraga att påtrycka tidens byggnadskonst
dess säregna prägel, följer af sig själf.
Dock torde man ej få lämna ur räkningen allt hvad
mellanliggande århundraden skapat.
Äfven medeltiden har, särskildt i konstruktivt hänseende,
gifvit sitt till högrenässansens arkitektur. Till Rom kom från
Lombardiet Donato Bramente, dess förste store mästare, skolad
som vi sett, i den kupolbyggnadskonst, som redan uoo-talet
där sett uppstå.
Då med S. Peter i Rom centralbyggnaden vardt en af
renässansens främsta uppgifter, torde vi här kunna finna en
återverkan af medeltidens konstruktiva resultat. Och äfven
ungrenässansen lämnade medeltida element i arf.
Hvarje tid växer ju för öfrigt organiskt fram ur en
föregående. Ett återsträfvande till ett för länge sedan förgånget
kan naturligtvis aldrig radikalt afskära en epok, om ock starkt
bidraga till dess egenartade färgning.
Med högrenässansen går ledarrollen öfver till Rom,
arf-tagerskan af det klassiska Roma. Orsaken ligger dels i det
andliga och materiella uppsving, staden så småningom ernått
samt det intresse för antik och modern kultur härmed följde,
dels i intelligenta, kraftfulla påfvar med utveckladt konst- och
kulturintresse som t. ex. Julius II. Den stad, om hvilken redan
Dante yttrat, att stenarne i dess murar förtjänte vördnad och
den mark, på hvilken staden var byggd, vore värdigare än
människorna trodde, blir från nu härden, metropolen för det
af klassicitet mättade kulturlifvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
