Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Déruchette - Tredje boken. Cashmere afseglar - 5. Den stora grafven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
430
I riktning åt S:t Sampsons hamn hördes dofva
hammarslag. Det var förmodligen varfstimmermännen, som
höllo på att ordna taljor och blockvagn för att hissa upp
maskinen ur båten. Gilliatt hörde endast helt otydligt
dessa ljud på grund af granitmassan, mot hvilken han satt.
Cashmere nalkades långsamt som ett spöke.
Gilliatt väntade.
Plötsligt förmådde honom en sakta skvalpning och en
känsla af köld att se nedåt. Vattnet vidrörde hans fötter.
Han sänkte blicken men lyfte genast upp den igen.
Cashmere var helt nära.
Bergväggen, i hvilken vattnet urholkat nischen, var
så brådstupande och det var så djupt där, att fartygen
i lugnt väder kunde utan fara passera på endast några
kabellängders afstånd från klippan.
Cashmere kom. Hon reste sig allt högre, hon syntes
bli allt större på vågen, hon växte som en skugga. Den
mörka riggen aftecknade sig skarpt mot den blå himmeln.
De höga seglen, som ett ögonblick skymde bort solen,
blefvo nästan rosenröda och fingo en obeskriflig
genomskinlighet. Vågornas sorl var knappast hörbart. Intet
ljud störde den tystnad, hvarunder denna silhuett
majestätiskt gled fram på vattnet. Man såg allting på däck
lika tydligt som om man varit där.
Cashmere strök alldeles förbi klippan.
Rorgängaren stod vid ratten, en jungman klättrade i
vanten, några af passagerarna stodo och stödde sig mot
relingen och betraktade det härliga vädret, kaptenen rökte.
Men det var ingenting af allt detta, som tilldrog sig
Gilliatts blickar.
På däcket fanns en undangömd vrå full af solljus.
Det var denna vrå han betraktade. I detta solljus
befunno sig Ebenezer och Déruchette. De sutto i detta
klara sken bredvid hvarandra, liksom två fåglar, som värma
sig i middagssolen, på en af dessa soffor med ett litet
segeldukstak, som väl inrättade fartyg erbjuda sina
passagerare och på hvilka man, när det är ett engelskt fartyg,
läser: For ladies only. Déruchettes hufvud hvilade på
Ebenezers axel, Ebenezers arm var lindad kring
Déru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
