Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Déruchette - Tredje boken. Cashmere afseglar - 2. Förtviflan som talar och förtviflan som är stum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
409
högt samtal nere i Havelet, och hade han lutat sig öfver
branten, skulle han ett litet stycke från båten i en af klippor
och grenar undanskymd vrå, dit roddarens blick icke kunde
tränga, ha sett två personer, en man och en kvinna, Ebenezer
och Déruchette,
Dessa dunkla vrår vid hafsstranden, som inbjuda de
badande kvinnorna, äro icke alltid så ensliga som man tror.
Man har där ibland åskådare och lyssnare. De, som taga
sin tillflykt dit, kunna lätt följas genom busksnåren på de
många undangömda gångstigarna. Klipporna och träden,
som dölja mötet, kunna äfven dölja ett vittne.
Déruchette och Ebenezer stodo midt emot hvarandra,
med blick hvilande i blick; de höllo hvarandras händer.
Déruchette talade, Ebenezer var tyst. En stor tår
dallrade i hans ögonhår, men föll icke.
Förtviflan och passion stodo att läsa på Ebenezers
fromma panna, men där stod äfven en kvalfull resignation,
en resignation fientlig mot tron, ehuru ledande sitt ursprung
från den. På detta hittills så änglalikt rena7och fridfulla
ansikte sågs början till ett olycksbådande uttryck. Han,
som hittills endast tänkt öfver dogmerna, började nu tänka
öfver ödet, ett osundt ämne för en präst. Tron faller
därvid sönder bit för bit. Att böja sig under det okända,
ingenting förmår så som detta rubba själen ur dess jämvikt.
Människan är en lekboll för händelserna, lifvet ett slumpens
beständiga inträffande; man vet aldrig från hvilket håll
den kommer att slå ned. Lyckan och olyckan komma
och gå som oväntade personager i ett drama. De ha sin
lag, sin bana, sin gravitation utom människan. Dygden
med för icke lyckan, brottet icke olyckan; samvetet har en
logik, ödet en annan, ingen samstämmighet. Ingenting
kan förutses. Allt är ett huller om buller och slag på slag.
Denna stormhvirfvel nedslungar oförmodadt öfver
människans hufvud svarta kaos och blåa himlar. Ödet förstår
sig icke på några öfvergångar. Emellanåt svänger hjulet
om så hastigt, att människan knappt märker afståndet, som
skiljer den ena omväxlingen från den andra eller sambandet
mellan i går och i dag. Ebenezer var en troende, som
resonerade, och en präst, inom hvilken passionen lågade. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
