Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Déruchette - Första boken. Natt och månsken - 1. Hamnklockan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
383
Han låg ungefär två timmar med tillslutna ögonlock,
med litet sömn men mycket tankar och feberaktig, ett
af dessa tillstånd mellan sömn och vaka, hvarunder hjärnan
förrättar ett hemlighetsfullt, mycket tröttande arbete.
Omkring midnatt, något före eller något efter, skakade han
af sig denna dvala. Han vaknade, öppnade ögonen och
såg i fönstret, som befann sig midtemot hans hängkoj,
en utomordentlig syn.
En skepnad reste sig utanför hans fönster, en oerhörd
skepnad, skorstenen på en ångbåt.
Mess Lethierry satte sig häftigt upp; hängmattan
gungade därvid som en skeppskoj i en storm. Lethierry
stirrade framför sig, en drömsyn visade sig i fönstret.
Hamnen full af månljus inramades af fönstret, och mot
detta ljus, alldeles invid huset, aftecknade sig, rak rund
och svart, en ståtlig silhuett.
En ångskorsten visade sig där.
Lethierry hoppade ned ur hängmattan, sprang till
fönstret, öppnade det, lutade sig ut och kände igen den.
Durandes skorsten reste sig framför honom.
Den var på sin gamla plats.
De fyra kedjorna höllo den fäst vid relingen af en
båt, i hvilken under skorstenen kunde urskiljas en mörk
massa med oregelbundna konturer.
Lethierry tog några steg tillbaka, vände ryggen åt
fönstret och sjönk ned på hängmattan igen.
Han vände sig om och återsåg synen.
Ett ögonblick därefter var han med blixtens hastighet
ute på kajen med en lykta i handen.
Där låg, förtöjd i Durandes gamla moring, en båt,
i hvilken något akterut sågs ett massivt block, hvarur
skorstenen reste sig midtför Lethierrys fönster.
Ingen syntes till i båten.
Denna båt hade en alldeles egen form, som det minsta
barn på Guernesey skulle kunnat beskrifva. Det var
isterbuken.
Lethierry hoppade ned i den. Han sprang fram
till den mörka massan, som han såg på andra sidan om
masten. Det var maskinen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
