Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen. Gilliat den illistige - Fjärde boken. Hindrets dubbelbottnar - 4. Ingenting blir fördolt och ingenting går förloradt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
353
med alfa hafvets ädelstenar, hade til sist afslöjat och talat
om sin hemlighet. Det var ett vilddjursnäste, pieuvren
bodde där; och det var en graf, en människa hvilade där.
Denna skelettets och djurens spöklika orörlighet
oscillerade sakta på grund af det återsken från vattnet ute i
grottan, som dallrande föll på denna förstenade liflöshet.
Krabborna, en anskrämlig hög, sågo ut som om de höllo
på att sluta sin måltid. Ingenting kunde vara
egendomligare än dessa döda kryp på detta döda rof. Hemska
fortsättningar af döden.
Gilliatt såg framför sig pieuvrens visthus.
" En dyster anblick, en handgriplig bild af tingens djupa
fasa. Krabborna hade ätit upp människan, pieuvren hade
ätit upp krabborna.
Intet spår af någon klädespersedel syntes invid
kadavret; människan, som dessa ben tillhört, måste ha varit
naken, då krabborna grepo henne.
Gilliatt betraktade uppmärksamt skelettet och
borjade taga bort krabborna från människan. Hvem hade
denna människa varit? Kadavret var beundransvärdt
dissekeradt; man kunde trott sig se ett anatomiskt
preparat; allt köttet var bortskaffadt, ingen muskel fanns kvar,
intet ben fattades; om Gilliatt varit en man af facket,
skulle han kunnat öfvertyga sig därom. Den blottade
benhinnan var hvit, blank och liksom polerad, och hade den
icke haft några gröna algfläckar här och där, skulle det
varit elfenben. Broskkapslarna visade sina fina linjer
och voro fullkomligt oskadda. Grafven förfärdigar dylika
hemska bijouteriarbeten.
Kadavret var som begrafvet under de döda krabborna;
Gilliatt gräfde upp det.
Plötsligt lutade han sig hastigt ned.
Han hade omkring ryggradspelaren wupptäckt ett
slags band.
Det var ett läderbälte, som tydligen varit spändt om
lifvet på den döde.:
Lädret var mögligt och spännet rostigt.
Gilliatt drog till sig bältet. Ryggkotorna togo emot
och han måste bryta af dem för att få loss bältet. Det
23. — Victor Hugo. Hafvets arbetare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
