Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen. Gilliat den illistige - Tredje boken. Striden - 6. Bataljen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
315
Han stod några ögonblick orörlig med blicken fäst på
molnet; det var som om han mätte upp stormen.
Hans röda mössa låg i fickan på hans tröja; han tog
upp den och satte den på sig; han tog ur hålet, som så länge
varit hans sofrum, sina reservkläder, tog på sig de tjärade
segelduksbyxorna och oljerocken liksom en riddare före
bataljen sin rustning. Som man vet, hade han icke längre
några skor, men hans nakna fötter hade blifvit härdade
mot klipporna.
Efter att ha gjort denna krigstoalett, kom han att
tänka på sin vågbrytare, fattade i knuttåget, firade sig ned
från platån och skyndade till sitt magasin, Några
ögonblick därefter var han i fullt arbete. Det ofantliga stumma
molnet kunde höra hans hammarslag. Hvad hade Gilliatt .
för sig? Med de järnbultar, trossar och bjälkar han hade
kvar byggde han vid östra inloppet en ny gallerdamm, tio
eller tolf fot bakom den första.
En djup tystnad rådde alltjämt. Grässtråna, som
sköto upp här och där i skrefvorna, rörde sig icke.
Plötsligt försvann solen. Gilliatt lyfte upp hufvudet.
Molnbanken hade nu nått solen; det var liksom ett
dagsljusets slocknande och dess ersättande med ett blandadt,
matt återsken.
Molnbanken hade ändrat utseende. Den hade förlorat
sin enhet, hade, då den uppnådde zenit, rynkat sig i
horisontala veck och hängde nu ned öfver hela den öfriga delen
af himlahvalfvet. Den hade nu afsatser;
stormformationen aftecknade sig som en löpgrafssektion, man kunde
urskilja regn- och hagellagringarna. Några blixtflammor
syntes ännu icke till, men ett hemskt ljusskimmer låg utbredt
öfver det hela; ty begreppet hemsk kan verkligen förenas
med begreppet ljus. På afstånd hördes stormens ofantliga
andhämtning; för öfrigt rådde tystnad, en tystnad
skälfvande i mörkret. Gilliatt, tyst äfven han, såg alla dessa
oformliga molnblock gruppera sig öfver hans hufvud. Ett
askgrått töckenband hängde tungt kring horisonten, ett
annat töckenband, blyfärgadt, syntes i zenit; svartblå
molntrasor hängde från de öfre lagren nedmot töckenmassorna
vid horisonten. Hela fonden, som utgjordes af själfva
moln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
