Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen. Gilliat den illistige - Andra boken. Arbetet - 8. En utveckling snarare än en upplösning - 9. Lyckan ger med ena handen och tar igen med den andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
Gilliatt for upp som när man vaknar ur en dröm,
ryckte till sig sågen, kapade de åtta trossarna, hoppade ned i
båten, som nu efter att ha blifvit höjd af floden icke låg mer
än tio fot under honom, och gjorde med tågändar vid de
på förhand anbragta ringarna fast de fyra
skorstenskedjorna, som endast en timme förut varit fästa ombord på
Durande.
Sedan skorstenen sålunda blifvit fastsurrad, klarade
Gilliatt öfverdelen af maskinen, vid hvilken ett fyrkantigt
stycke af Durands däck ännu satt kvar, och kastade upp de
löstagna balkarna och plankorna på afsatserna i klippväggen.
Båten låg trots sin last icke djupare, än att den var
fullkomligt flott; Durandes maskin, ehuru den hade sin ansenliga
vikt, var dock mindre tung än den stenlast, plus en kanon,
som isterbuken en gång fört från Herm.
: Allt var således klart, det återstod endast att lyfta
ankar och gå t111 segels.
9.
Lyckan ger med ena handen och tar igen med den andra.
Allt var icke klart.
Att åter öppna det med ett stycke af Durandes sida
som af en slussport tillstängda inloppet och genast hala ut
båten ur sundet var tydligen det första Gillitt hade att göra ;
på hafvet är hvarje minut dyrbar. Endast en helt lätt
vindkåre krusade Mafsytan, aftonen var synnerligen vacker
och lofvade en vacker natt. Hafvet var stilla, men ebben
började låta känna sig; ögonblicket var särdeles gynnsamt
att sticka ut till sjöss. Man skulle ha ebben för sig vid
utlöpandet ur Douvreskäret och kunna begagna sig af floden
vid inseglingen i S:t Sampsons hamn, där man kunde vara i
daggryningen.
Men ett oväntadt hinder uppstod; det fanns en lucka i
»Gilliatts förutseende.
Maskinen var fri, men skorstenen var det icke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
