Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen. Gilliat den illistige - Andra boken. Arbetet - 4. Sub re
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
275
förföljelse. Hindret, lugnt, väldigt, med den skenbara
oansvarigheten hos en ödets skickelse, men på samma gång
fullt af en viss grym enhällighet, ryckte an från alla håll mot
Gilliatt. Han kände sig obevekligt inneslutas af det,
ingen möjlighet att undkomma det. Det var nästan en
person. Gilliatt hade förnimmelsen af ett doft ogillande, ett
hat, som ansträngde sig att förklena honom, att motarbeta
och omintetgöra hans ansträngningar. Det berodde
endast på honom själf att fly, om han ville, men eftersom
han stannäde kvar, skulle han få att göra med en krets af
fiender, som han icke kunde genomtränga. Då man icke
kunde jaga bort honom, så försökte man att underkufva
honom, göra slut på honom. Man? Det okända. Det
var detta, som trängde sig inpå honom, slog sina
järnarmar kring honom, beröfvade honom fotfästet, beröfvade
honom andhämtningen. Han gastkramades, krossades af
det osynliga. Hvarje dag tillskrufvades en ny gänga af
den hemlighetsfulla domkraften.
Gilliatts belägenhet i denna oroande omgifning
liknade en lömsk duell, i hvilken det fanns en förrädare.
En koalition af mörkrets makter omgaf honom. Han
kände, att man beslutit att göra sig af med honom. Det
är på samma sätt glaciären jagar bort det erratiska blocket.
Nästan utan att synas ha sin hand med i saken företog
sig denna dolda koalition att slita hans kläder 1i trasor,
sarga, utmatta honom och, innan ännu striden börjat,sätta
honom ur stridbart skick. Han arbetade icke desto mindre
och utan rast; men i samma mån arbetet fortskred, aftogo
arbetarens krafter. Det såg ut som om denna vilda natur
af fruktan för själen föresatt sig att utmatta mannen själf.
Gilliatt höll stånd och väntade. Afgrunden började med
att trötta ut honom. Hvad skulle afgrunden sedan göra?
Det dubbla Douvreskäret, denna granitdrake, som
ligger på lur ute på öppna hafvet, hade tagit emot Gilliatt.
Den hade släppt in honom och låtit honom göra hvad han
behagade. Detta mottagande liknade gästfriheten hos ett
öppet vilddjursgap. _
Ödemarken, oceanen, rymden, som för människans
böner ha så många afslag, den stumma obevekligheten hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
