Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen. Gilliat den illistige - Andra boken. Arbetet - 3. Gilliats mästerverk kommer Lethierrys till hjälp - 4. Sub re
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272
nade Gilliatt sig af alla rämnor och springor i graniten,
utvidgade dem där så behöfdes och dref i dem in först
träkilar och fäste sedan järnbultarna i träkilarna. Han
vidtog samma förberedande åtgärder i de båda klipporna,
som reste sig i den andra, östra ändan af sundet, dref i alla
deras springor in träkilar, liksom han velat hålla dem i
beredskap att äfven de mottaga järnbultar, men några
sådana slog han icke in här. Man fattar, att han i sin brist
på materialier ansåg sig böra hushålla och icke använda
dem förrän i det ögonblick de verkligen behöfdes. Det var
en ny svårighet till de många andra som hopade sig
omkring honom.
Då ett arbete var undangjort, uppstod genast ett nytt.
Gilliatt gick utan att tveka öfver från det ena till det andra
och tog beslutsamt ut detta jättesteg.
4.
Sub re.
Mannen, som utförde dessa saker, hade blifvit
förfär
lig att skåda.
Gilliatt gaf under detta mångfaldiga arbete ut alla
sina krafter och förnyade dem med svårighet.
Umbäranden å ena sidan och öfveransträngning å
den andra hade gjort honom nästan till ett skelett; hans
långa hår och skägg gåfvo honom ett vildt utseende. Han
hade ej mer än en enda skjorta, som icke var i trasor; han
var barfota, sedan vinden tagit en af hans skor och hafvet
den andra. Flisor af det primitiva och högst farliga städ
han använde hade gifvit honom en mängd små sår, arbetets
smutsstänk, på armar och händer. Dessa sår voro
visserligen mera skråmor än blessyrer, men retades ouppbhörligt
af den skarpa luften och det salta vattnet.
Han hungrade, han törstade, han frös.
Hans kagge med sött vatten var tom; hans rågmjöl
var förbrukadt eller uppätet, han hade nu endast några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
