Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen. Gilliat den illistige - Första boken. Skäret - 13. Hvad man där ser och hvad man där anar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
261
ting kunde vara mera tryckande och mera gåtfullt än
prakten i denna grotta. Det låg en förtrollning utbredd öfver
det hela. Den fantastiska vegetationen och den oformliga
stenlagringen harmonierade väl; de voro ett lyckligt par.
Den vilda klippan ggh den vilda blomman smekte hvarandra
innerligt. Massiva pelare hade till kapitäl och ligaturer
fina, darrande girlander; man tyckte sig se fefingrar
smekande behemothfötter; klippan uppbar plantan, och
plantan famnade klippan med vidunderlig grace.
Resultatet af dessa mystiskt anordnade
vanskapligheter var någonting öfverväldigande skönt. Naturens verk,
icke mindre suveräna än snillets, ha någonting absolut och
befallande. Hennes bissarraste idéer fordra ett ovillkorligt
erkännande af människoanden; man anar hos dem
någonting öfverlagdt, som ligger utom människan, och aldrig äro
de mera gripande, än när de låta det täcka och ljufva
plötsligt springa fram ur det förfärliga.
Denna okända grotta var så att säga öfverjordisk.
Man erfor där all den häpnad, som det fullkomligt
oförutsedda kan framkalla. Den dager, som uppfyllde denna
grotta, var apokalypsens. Man var icke rätt säker på att
hon verkligen fanns till. Man hade för sina ögon en
verklighet, stämplad med det omöjliga. Man betraktade den,
man kände på den, man befann sig midt uti den, och
likväl hade man svårt att tro på den.
Var det dagsljus, som föll in genom detta fönster
under hafsytan? Var det vatten, som dallrade i denna mörka
bassäng? Voro icke dessa bågar och dessa hvalf blotta
töckenbildningar med utseende af en grotta? Var det
verkligen sten man hade under fötterna? Skulle icke detta
fotfäste upplösa sig i rök? Hvad var detta fina juvelarbete af
snäckor, som skymtade för ögat? Hur långt var man från
lifvet, från jorden, från människorna? Hvad var det för
en hemlig tjuskraft, som utgick från detta dunkel? Hvad
var denna obeskrifliga, nästan heliga rysning, som
genombäfvade grottan och med hvilken det vaggande sjögräset
blandade sin sakta hviskning?.
Längst bort i ena ändan af grottan, som var aflång,
under en cyklopisk arkivolt af sällsamt korrekt form, i en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
