Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen. Gilliat den illistige - Första boken. Skäret - 1. Stället, som det är svårt både att komma till och ifrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
219
Det var vid en af dessa afsatser i klippväggen som
Gilliatt landade.
Den var liksom de öfriga öfverdragen med ett frodigt
och slipprigt sjögräs, och lutningen ökade här och där
slipprigheten.
Gilliatt tog af sig skor och strumpor och hoppade
barfota upp på sjögräset och gjorde fast båten kring ett
utspråpg i klippväggen.
Därpå gick han så långt han kunde komma på den smala
granitfrisen, tills han befann sig midt under Durande. Han
lyfte upp blicken och betraktade henne.
Durande hade blifvit gripen och slungad midt in
mellan de båda klipporna och hängde där omkring tjugu fot
öfver, vattenytan. För att kasta henne dit hade det
fordrats hafvets hela våldsamhet.
Dessa ursinniga kraftyttringar ha för sjömannen
ingenting öfverraskande. Så blef, för att anföra ett enda
exempel, den 26 januari 1840 i Storabukten, mot slutet af en
storm, af en sista häftig störtsjö en brigg slungad i ett enda
kast öfver vraket af den strandade korvetten La Marne
och med bogsprötet förut inkiladt mellan två strandklippor.
För resten fanns i Douvreklipporna endast den ena
hälften af Durande.
Fartyget hade, när det fördes bort af stormen, blifvit
liksom uppryckt med rötterna ur vattnet. Den ursinniga
vinden hade vridit och vändt det, det rasande hafvet hade
hållit det fast, och fartyget, på detta sätt slitet åt motsatta
håll af ovädrets två händer, hade sprungit af som en tunn
ribba. Akterskeppet med maskinen och hjulen, bortfördt
af de fräsande brottsjöarna och af orkanens hela raseri
injagadt i det trånga passet mellan de två Douvreklipporna,
hade trängt in där ända till nollspantet och fastnat. Det
var en kraftyttring som förslog: för att slå in denna kil
mellan de två klipporna hade orkanen måst förvandla sig till
klubba. Förskeppet, som förts bort af sjöarna, hade blifvit
sönderslaget på bränningarna.
Det inslagna lastrummet hade i hafvet tömt ut de
dränkta oxarna.
Ett stort stycke af förskeppets sidovägg hölls ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
