Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen. Sieur Clubin - Sjätte boken. Den druckna rorgängaren och den nyktra kaptenen - 7. Det oväntade träder emellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
nitkub. Man kunde på de branta stupen af denna klippa
urskilja några strimmor och upphöjningar, som borde
göra det möjligt att klättra uppför den. De räta vinklarna
på dessa skrofliga bergväggar läto ana en platå på spetsen.
Det var klippan L’Homme.
Denna klippa var ännu högre än de båda Douvres.
Dess plattform dominerade deras dubbla otillgängliga spets.
Denna platform, sluttande inåt vid kanterna, hade en
hufvudgesims och liksom ett slags regelbundenhet, som om den
varit gjord af en bildhuggares hand. Man kunde icke tänka
sig något ödsligare och dystrare än denna klippa.
Oceanens vatten veckade sin släta duk mot de fyrkantiga sidorna
af detta ofantliga svarta block, ett slags piedestal för
hafvets och nattens jättelika spöken.
En dödsstillhet rådde på denna hemska plats.
Knappast en vindfläkt i luften, knappast en krusning på vattnet.
Man anade under denna stumma yta djupets ofantliga lif.
Clubin hade ofta på afstånd sett Douvreskäret.
Han öfvertygade sig, att det verkligen var där han nu
befann sig.
Det var omöjligt att tvifla på detta.
Plötsliga, hemska förändring! Douvre- i stället för
Hanoisklipporna! I stället för en nautisk mil fem nautiska
mil! Rena omöjligheten. Douvreklippan är för den
ensamma skeppsbrutna den synliga och påtagliga närvaron
af det sista ögonblicket. Förbud att någonsin mera sätta
foten i land.
Clubin ryste. Han hade själf kastat sig i mörkrets
gap. Ingen annan tillflyktsort än klippan L Homme.
Det var troligt, att en storm skulle sticka upp under natten
och att Durandes slup, öfverlastad som den var, skulle gå
till botten. Ingen underrättelse om skeppsbrottet skulle
då hinna land, man skulle icke ens få veta, att Clubin blifvit
kvarlämnad på Douvreklippan. Att dö af köld och hunger
var den enda wutsikt han hade. Hans sjuttiofemtusen
francs skulle icke kunna ge honom en munsbit bröd. Af hela
den byggnad han så konstrikt och med så mycken möda
fört upp hade icke blifvit något annat än denna fälla. Han
hade varit sin egen olyckas flitiga byggmästare. Ingen
ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
