Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen. Sieur Clubin - Sjätte boken. Den druckna rorgängaren och den nyktra kaptenen - 5. Clubin sätter kronan på verket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
och vinden friskar i. En storm är i antågande. Vi
begära inte bättre än att få komma tillbaka och hämta er,
men om stormen bryter löst, blir det oss omöjligt. Ni
är förlorad, om ni stannar kvar. Följ med oss!»
Parisaren inföll nu:
»Slupen är visserligen full, öfverfull till och med,
och en person till skulle vara för mycket. Men vi äro
tretton, det är ett elakt förebud, och det är då bättre att ha en
’person än en siffra för mycket. Kom, kapten!»
Tangrouille tillade:
»Alltsammans är mitt fel och inte kaptens Det är
inte rättvist, att kapten stannar.»
»Jag stannar», svarade Clubin. »Fartyget blir i natt
sönderslaget af stormen. Jag lämnar det inte. När
fartyget är förloradt, är kaptenen död. Man skall säga om
mig: han gjorde sin plikt till det sista. ”Tangrouille, jag
förlåter er.»
Och han lade armarna i kors och ropade:
»Lystring till kommando! Kast loss fånglinan! Sätt af!»
Slupen satte sig i rörelse. Imbrancam hade fattat
rodret. Alla händer, som icke rodde, lyftes mot kaptenen.
Alla munnar ropade:
»Lefve kapten Clubin!»
»En beundransvärd man!»sade amerikanen.
»Ja», sade guerneseyaren, »en redbarare man finns
inte på hela hafvet.»
Tangrouille grät.
»Om jag hade haft mod», mumlade han, »hade jag
stannat kvar hos honom. »
Slupen trängde in i tjoekan och försvann.
Man såg icke längre någonting.
Ljudet af årslagen aftog och dog slutligen bort.
Clubin var ensam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
