Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen. Sieur Clubin - Tredje boken. Durande och Déruchette - 13. Sorglösheten utgör en del af behaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
Af lifvet kände hon intet. Hon hade allt, som behöfdes för
att en dag bli ursinnigt kär. Under tiden var hon glad
och munter som en lärka.
Hon sjöng som det föll henne in, jollrade som det föll
henne in, lefde för stunden, kastade ett ord och gick, gjorde
en sak och flydde, var förtjusande. Lägg därtill den
engelska friheten. I England äro barnen på egen hand,
flickorna råda öfver sig själfva, ungdomen går för lösa
tyglar. Sådana äro sederna där. Dessa fria flickor bli sedan
som hustrur slafvinnor. Vi taga här dessa två ord i deras
goda bemärkelser: fria från hämmande band under
uppväxandet, slafvinnor under plikten.
Déruchette vaknade hvarje morgon omedveten om
sina handlingar den föregående dagen. Man skulle satt henne
i stor förlägenhet, om man frågat henne, hvad hon gjort
under den förflutna veckan. Det hindrade henne dock icke
att i vissa mörka ögonblick känna en viss hemlighetsfull
oro, känna lifvets dystra skugga gå öfver sin uppsluppna
glädje. Dessa asurblå himlar ha stundom dylika moln.
Men dessa moln skingrades hastigt. Hon gick ur dem med
ett klingande skratt, utan att veta hvarför hon varit
sorgsen eller hvarför hon kände sig glad igen. Hon lekte med
allt. Hon skalkades med de förbigående och spelade
gossarna små puts. Om hon mött själfva djäfvulen, skulle
hon icke skonat honom utan spelat honom något spratt.
Hon var vacker och på samma gång så oskyldig, att hon
missbrukade det. Hon gaf ett småleende på samma sätt som en
kattunge ger en klösning. Så mycket värre för den klöste.
Hon tänkte icke längre därpå. Gårdagen fanns icke till
för henne, hon lefde i den närvarande dagens hela fullhet. ’
Se där hvad man kan kalla för mycken lycka. Hos
Déruchette utplånades ett minne lika hastigt som snö smälter
i solen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
