Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen. Sieur Clubin - Tredje boken. Durande och Déruchette - 8. Visan Bonny Dundee
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
var vacker, men mera täck än vacker, och mera näpen än
täck. Hon påminde de gamla hederliga lotsarna, mess
Lethierrys vänner, om prinsessan i en soldat- och sjömansvisa
som var så vacker, »att hon äfven i regementet ansågs för
en riktig skönhet». Mess Lethierry sade: »Hon har
hårflätor som riktiga kabeltrossar.»
Ända från barnaåren hade hon varit förtjusande.
Man hade länge varit orolig för hennes näsa; men den lilla
damen, som förmodligen af ödet var bestämd att bli vacker,
hade bibehållit sig bra; växandet hade icke spelat henne
något fult spratt, hennes näsa hade icke blivit hvarken för
lång eller för kort, och på samma gång hon blef stor, förblef
hon äfven vacker och behaglig.
Hon betraktade aldrig farbrodern annat än som sin far
och kallade honom äfven så.
Han tolererade, att hon sysslade litet med trädgården
och hushållet. Hon vattnade själf sina rabatter af
stockrosor, purpurröda kungsljus, flox i lifliga färger och
scharlakansröda nejlikor; hon odlade röd cikoria och röd oxalis
och drog all den fördel hon kunde af Guerneseys mot
blommorna så gästvänliga klimat. Hon hade liksom alla andra
aloé på kalljord och, hvad som är svårare, fick äfven
potentillan från Nepal att gå. Hennes lilla köksträdgård var
rationellt ordnad; spenaten följde där på rädisorna och
sockerärterna på spenaten. Hon satte där holländsk
blomkål och brysselkål som hon planterade om i juli, kålrabbi
för augusti, krussalad för september, palsternackor för
hösten och rapunsel för vintern. Mess Lethierry lät henne
hållas, bara hon icke alltför mycket handskades med
spaden och krattan. Han hade gifvit henne två tjänstflickor,
Grace och Douce, namn som äro vanliga på Guernesey.
Grace och Douce förrättade alla sysslor inomhus och i
trädgården, och de hade rättighet att ha röda händer.
Själf hade mess Lethierry ett litet krypin på nedra
botten, som vette åt hamnen och gränsade till den stora,
låga salen, genom hvilken man inträdde i huset och
hvarifrån trappor ledde till öfre våningen. Hans kammare var
möblerad med hans hängkoj, hans kronometer och hans
pipa. Ett bord och en stol funnos där äfven. ”Taket, af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
