Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Å, jag har försökt, men själfva sorgen är för mig
en vred stormvåg, hvilken kastar mig ut på lifvets
haf, och nu kommer jag till dig, som den
drunknande griper om halmstrået.
Sven, låt mig säga det än en gån g, så rent och
så fritt, som det ljuder inom mig: jag älskar dig,
älskar, älskar, älskar dig! Och jag ber dig ge mig
visshet: är din kärlek död, eller var det hela blott en
ohygglig dröm, från hvilken jag får vakna i din famn!
Sven, du käraste, jag längtar efter ett famntag
af kärleken. Nu står det där och ser fult och groft
ut tolkadt med små svarta typer, och obarmhärtiga
fariséer (mest kvinnor) skulle ej tveka att peka finger
åt det. Men du, du, som väckte all min älskogs
makt, får hvarken ömka eller förhåna det. Det är
inte svaghet att älska så, Sven, det är styrka, och
vore jag nu i denna stund din nyss lagvigda hustru,
skulle ingen dom snudda vid mig ens. Då förstod
världen, att jag vore en älskande kvinna, och
gillade det.
Nu däremot, när du ej ville behålla, hvad du
fått, när du kastade bort mig som en brinnande
fackla, nu skall elden förkväfvas, och det är hårda
fötter, som trampa på lågorna.
Jag ber dig inte om miskund; jag lägger inte
mina armar som boja om din hals; jag kysser inte
dina ögon fuktiga, allt det där kan jag ej.
Se mig stå inför dig rak och stilla med tusen,
tusen smekningar i blicken och hör min fråga: »Är
din kärlek död?» Gif mig så svaret kort och ärligt;
du har marterat mig länge nog, och jag har ansett,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
