Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Men — jag har inte sökt läkare.»
»Nej, dumt nog. Ni behöfde något stärkande;
det kunde vara ett helt enkelt medel, men som ni
inte för tillfallet har något annat intresse, går ni
och ruinerar er hälsa. Skulle ni sedan, när ni väl
blifvit ruin — en företeelse, som just ej inger
behagliga känsloförnimmelser — begripa, att ni gått
för långt; ja då — får läkarkonsten den äran att
plåstra om les beaux restes.»
De hade lämnat det stora, fyrkantiga torget
och kommit ut pä landsvägen; han fortsatte att gå
med långa, jämna steg, och hon följde honom
ofrivilligt, under det han talade och äfven nu, sedan
han slutat, gick hon med sin eleganta, raka hållning
ett stycke ifrån honom. Hon brydde sig ej mycket
om hans ord, men det gjorde henne godt, att han
intresserade sig för henne. Det, att isolera sig från
människor, som hon först trodde skulle vara det
enda läkemedlet för henne, hade i stället väckt och
uppjagat ångest och en pinande smärtförnimmelse,
som de sista dagarna varit outhärdlig.
»Om doktorn kunde ordinera något för onödigt
grubbel,» sade hon sakta, »det vore godt att få ro.»
Det hjälplösa, vilsna i hennes tonfall kom
honom att tvärt stanna. Det var som han hört ett
barn snyfta öfver att det ej hittade hem, och han
skulle nu visa väg.
Han lade hennes arm i sin, och hon drog den
ej undan; så fortsatte han att gå och talade en god
stund torrt, faktiskt läkarspråk, gaf henne enkla,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
