Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
funnes flera gascognare i världen och färre gnidare,
trälar, jordbundna af egna solida intressen?
Hon tänkte på alla dem hon skulle möta på
sin ökenvandring, de många, många, som gått vilse
under sökandet efter oasen, och hon tyckte, att
hennes hröst sprängdes af sorg öfver sorgen.
Det fanns sorg med rätt och sorg med orätt;
sorg, som gaf växtkraft och goda skördar, och sorg,
som kröp samman för sin egen bitterhet, den var
af ondo.
Och den kände dock människorna mest; den
gåfvo de hvarandra till vägkost och farväl, den bars
omkring bland höga och låga och kallades
»oundviklig».
Hon reste sig och började gå fram och åter på
golfvet. Hvarför väntade hon? Hvad skulle hon
väl ytterligare säga honom, som stuckit hennes
drömslott i brand och dock ej var ens närmelsevis en
missdådare, bara en viljestark människa?
Ord voro så otillräckliga! Om hon kunnat visa
honom sitt härjade inre, om hon kunnat ge honom
sitt skälfvande hjärta i handen och låtit honom räkna
dess slag som ett urs knäpp, då skulle han förstått,
hvad han varit för henne och hvad han tagit, under
det han dock lät henne behålla tron på hans kärlek
och — gjorde den till en värdelös skärfva, som han
ej brydde sig om att taga vara på.
En halftimme kvar, innan tåget gick. Hon finge
ej komma för sent. Här hade hon ej mera att göra
och där, dit hon reste — ja, där började det lif,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
