Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. En avslöjad vapensmugglare, och ett hedrande uppdrag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PIRATERNA PÄ GULA FLODEN
69
man kom ombord. Där bestämdes, att konsulinnan
med dottern skulle själva få avgöra, om de ville följa
med ända upp till Shanghai och Chin-Kiang eller
stanna kvar tillsvidare i den lilla brittiska ön
Hongkongs huvudstad Victoria. Det skulle i alla fall bara
bli högst en månad. Konsulinnan, som redan fått mer
än nog av sjöresans besvärligheter — och dessutom
var alldeles ovetande om det allvarsamma krigsläget
i landet — föredrog att taga in på något lämpligt hotell
i den nämnda staden. Dottern åter, Alice, ville följa
fadern, då hon ansåg sig kunna vara till någon nytta
i affärernas tillfälliga avveckling och i avvaktan på
lugnare lider.
Utan konsulinnan avgick ångaren Canton tre dagar
senare till Shanghai. Kurt hade under denna tid
genom att så mycket ban kunde vistas i land studerat
kineserna på närmaste håll. Men av allt vad han i Canton
kunnat se utav det brokiga flodlivet därstädes, kunde
han minst av allt där finna krigsstämning, och ännu
mindre några rövaretyper. Såg han några sådana,
tillhörde de i alla fall helt andra nationer, icke minst
européer och amerikaner. Men då måste här också
tilläggas, att om kinesernas stora förställningskonst och
list visste Kurt ännu intet mer än vad kockbiträdet
Ming Tsu visat honom. Men detta hade tydligen inte
varit honom nog.
Den långa fortsatta resan från Canton till Shanghai
bragte honom inte ur föreställningen, att man nog
överskattat kinesernas farlighet. Man hade fått ombord
ett femtiotal, som skulle med dit upp. Kurt kunde bara
beundra, hur litet dessa män begärde av livet. Under
mer än hundra svenska mil, som den resan varade, såg
ban dem aldrig förtära något annat än ris och vatten.
På det öppna mellandäcket hade de flockat sig som
hundar under bar himmel utan att söka minsta skydd
även då det somliga dagar artade sig att bli riktiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
