Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Det mystiska brevet, och flickan som försvann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
haft med flickor att göra. Sportlivet hade tagit hans
mesta lediga tid i anspråk. Men införd som han
blivit halvt som medlem i konsul Willners familj och
därtill under så pass sammanförande förhållanden, som
framtvingas av en långresa om skeppsbord, var det ju
naturligt, att han skulle komma till tals inte blott med
sin principals dotter, utan även med dennas väninna,
missionärskandidaten Beth, major Browns brorsdotter.
Denna var emellertid åtskilligt äldre än han själv,
varför Kurt liksom genom naturligt urval kom att mer
fästa sig vid den med honom mer jämnåriga miss
Alice. Det blev också med henne och Beths
tjuguåriga kusin, Willy Brown, som Kurt under resan kom
att vara mest tillsammans.
Ur denna glada ungdomliga trio hade nu den
gladaste och onekligen också den behagligaste,
beträffande sätt och utseende, försvunnit med sina stora
strålande blå ögon och sitt guldglänsande rika hårflöde,
som på Canton ofta fått svaja fritt för havsvindarna.
Ja, borta var hon och på ett sätt, som med varje minut
bara väckte allt större oro. Hos Kurt växte denna
snart till sådan grad, att han kände sig inte kunna
hålla ut därmed en hel natt.
Han stötte samman med vännen Willy på
gångbordet, där skepparen och konsuln fortfarande utan
mål rådgjorde om vad som kunde vara att göra.
Willy hängde över gångbordsräcket och stirrade slött
mot landgången, där förste styrmannen stod i
samspråk med en uniformerad hamnpolis, sannolikt
talande om samma ämne som nu sysselsatte dem alla.
Willy observerade även, att en av de franska
kvinnorna ombord närmade sig landgången från den rätt
smala brobänken med dess ganska ålderstigna hisskran
för godslossning och lastning. Kvinnan var ombord
i en blink och såg ut som om hon inte ville bli sedd
av någon. Hon lät kalla sig madame Chasseur, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
