Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den dimmiga morgonen - VIII. I dödens töcken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
393’
Så blir allt åter tyst.
Efter en stund ser hon en mängd underliga lysande punkter,
som röra sig av och an på fältet.
— Vad kan det vara? undrar hon.
Plötsligt drar en tanke genom hennes hjärna. Hon gripes
av en förfärlig ångest. Hon trycker handen till sitt bröst. Det
är som om hjärtat hölle på att stanna.
— Ljusen! De kringirrande ljusen!... De söka efter
sårade. O, min Gud! kanske min vän också ligger sårad, kanske död
på fältet?
Tårarna strömma ned för hennes kinder, men hon går
hastigt in i stugan, tänder en lykta och hämtar en butelj vin och
litet bröd, som hon döljer i kläderna.
Så beger hon sig i natten bort till slagfältet för att bland
sårade och döda leta efter sin vän.
Länge vandrar hon omkring. Hon snavar på döda. Hon
ryser, då hon hör de sårades hjärtslitande jämmer och de
döendes suckar, men vägledd av dessa går hon alltjämt framåt,
lysande på varje soldat hon finner i hopp att det skall vara
Hjelm.
Hon förhärdar sitt hjärta över att icke kunna stanna och
lindra deras plågor med litet vin, men icke kunde det räcka till
för dem alla. Hon söker sin vän och ropar hans namn.
Men ingen svarar, och förtvivlad, gråtande irrar hon
omkring i mörkret.
Då stapplar hon på en hög av lik. Hon faller omkull och
lyktan rullar ur hennes hand, dock utan att slockna. Hon
söker rätt på den och lyser på de döda. Där ligga de kastade
över varandra, blodiga, misshandlade, söndertrampade av
hästarnas hovar.
Plötsligt rycker hon häftigt till. Hon har fått syn på ett
ansikte, som hon dunkelt tycker sig känna igen.
Hon böjer sig ned och lyser med lyktan. Vem tillhöra dessa
bleka, blodiga drag? Var har hon sett detta blonda hår och
skägg? ... O Gud! Det är ju svenske kungen, Gustav Adolf,
som ligger där död bland högar av lik, utplundrad till bara
skjortan, blodig, med krossade lemmar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
