Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den dimmiga morgonen - VII. En gammal bekant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
380’
sida! Nu hade de varandra åter och lyckliga gingo de mellan
de täta skarorna till det hus, där Gretchen bodde.
— Tror du icke att det snart blir ett slut på detta
förfärliga krig? frågade Gretchen medan de trängde sig fram mellan
officerare, soldater, borgare och kvinnor.
— Jo, jag tror det nästan. Inom kort kommer det kanske
till en avgörande kamp mellan oss och Wallenstein, och segra
vi då, tvingar nog kungen kejsaren till fred.
— Skall det bli slaktning nu igen? Ett sådant där stort slag
som vid Breitenfeld? frågade Gretchen förskräckt.
— Ja, jag hoppas det.
— Hoppas du det också. Ack du stygge, då tänker du icke
alls på mig. Du kan icke föreställa dig, vad jag skall ängslas
och bedrövas över att du kan bliva skjuten.
— Men det kan icke gå för mindre. Annars få vi aldrig
fred.
— Asch, jag tycker att ni kunde sluta upp med ert
förskräckliga krigande. Vad skall det väl bli av mig, om du blir
skjuten. Då gråter jag mig till döds.
— Jag blir nog icke skjuten, Gretchen. Jag har varit med
i lika blodig drabbning förut och gått fri.
— Ack, det vore väl om du även nu undginge döden.
— Vi skola hoppas det.
— Varje afton beder jag för ditt liv.
— Tack Gretchen! Fortfar därmed, så kommer jag nog
undan med livet.
— Ja, och sedan när kriget är slut, kommer du och hämtar
mig och då gifta vi oss.
— Det skola vi göra så fort som möjligt. Och sedan tar
jag dig med till mitt land där uppe i norr. Och du vet icke,
Gretchen, hur vackert mitt land är! Vi skola slå oss ned på
någon vän plats vid havet. Ej långt utanför vår huvudstad
finnes den vackraste skärgård. Och där skola vi bo, lyckliga
och glada.
Gretchen lyssnade drömmande till hans ord. De gingo tysta
en stund, men sedan vände hon sig hastigt mot honom.
— Hör du, Hjelm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
