Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den dimmiga morgonen - V. Fången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
344’
— Nåd, ers majestät! Jag skall bekänna allt vad jag vet,
ropade Silva utom sig av förtvivlan och skräck för döden.
— Nå, det låter höra sig. Tala då! uppmanade honom
kungen.
— Föran är ännu icke på väg, ers majestät, svarade Silva.
— Vad! Ännu ej på väg. Var finns den då?
— Ingenstädes.
— Huru! Ingenstädes! Men då står du ju och ljuger. Ut
med den hunden! utbrast kungen vred.
— Det är sant vad jag säger. Föran finns ännu ej till,
men ...
— Nå?
— Den håller på att bildas.
— Och på vilket ställe är det som förråden samlas. Sjung
ut, eller jag låter ögonblickligen hänga er!
— Efter vad jag hört, höllo förråden på att uppläggas i
Freystädtlein.
— Gott och hur länge har detta fortgått?
— Sedan en vecka, efter vad jag hört.
— Och de skola hämtas nu i dagarna?
— Ja, så är bestämt.
— Hur stor trupp är utkommenderad för att bevaka den
och föra den till lägret?
— Ett helt rytteriregemente.
— Bra. Nu känner jag, vad jag vill veta.
Kungen gick några slag fram och tillbaka. Så stannade han
och spände ögonen i signor Silva.
— Men ljuger du ... visar det sig att det ej finns några
förråd i Freystädtlein och att det hela endast är ett bakhåll, vari
du velat locka mig, då vet du din lön, yttrade han barskt.
— Vid alla helgon, ers majestät — jag ljuger ej.
— Tig med dina helgon!
— Jag svär, ers majestät, att jag talar sanning.
— Vi få se, yttrade kungen kort och gav Benranglet en vink
att föra ut italienaren. Kom sedan tillbaka!
Benranglet gick ut med fången.
— Nu vill jag begagna mig av de underrättelser italienaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
