Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den dimmiga morgonen - III. Den tyste drömmaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310’
tansvärdaste vrede. Och det vore liktydigt med hans eget
störtande och hans fienders kommande till makten. Till varje
pris måste han ha om icke ett rent »ja» så dock ett obestämt
löfte, som kunde öppna utsikt till underhandlingars
upptagande. Han måste ännu en gång försöka beveka hertigen.
— Ers höghet, yttrade han, ni vet att jag är er vän ...
— Ja, min käre greve, ni är verkligen en av de få vänner
jag har i Wien.
— Och jag har alltid stått på er sida och sökt tillvarataga
era intressen och bekämpa era fienders intriger.
Wallenstein nickade.
— Tillåt mig därför, ers höghet, att tala till eder icke som
kejserlig minister utan som en verklig vän.
Wallenstein nickade åter.
— Kejsaren, fortsatte greven, går in på alla edra villkor.
Han ber er på det bevekligaste att mottaga överbefälet. Ni är
den ende mannen därtill. Ers höghet kan själv döma med vilka
känslor kejsaren, oaktat så många självvilligt undergångna
förödmjukelser, skulle mottaga ett avslag. Det är alltid vådligt
att tvinga sin överhet till sådana förnedrande böner, till ett
sådant erkännande av begången orättvisa, vartill kejsaren redan
låtit bekväma sig. Hur mäktig ers höghet än är, så är likväl
kejsaren mäktigare, och ers höghet må besinna vad man efter
slika uppträden hade att vänta av överheten. Det kunde vara
farligt att alltför mycket reta och förödmjuka sin herre och
kejsare ... Å andra sidan är denne, som jag förut nämnt,
färdig att gå in på alla villkor. Till varje pris vill han köpa ers
höghets bifall.
Greve von Questenberg tystnade. Wallenstein reste sig och
promenerade fram och tillbaka på golvet. Förgäves forskade
greven i hans ansikte för att se vad som kunde röra sig bakom
hans panna. Men ingen skiftning i ansiktsuttrycket förrådde
Wallensteins tankar.
Till slut stannade denne framför greven, som stigit upp från
stolen.
— Ni kan säga kejsaren, att jag skall tänka på saken.
Grevens förut dystra ansikte lyste upp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
