Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den dimmiga morgonen - II. Den långskranglige bonden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304’
han aktade sig visligen att rida utefter stranden utan gjorde i
stället en sväng inåt slätten för att icke, i händelse soldaterna
misstänkt något, befara att bli skjuten.
Gustav Adolf mottog honom med glädjestrålande min.
— Jag iakttog hela tiden uppträdet och såg tydligt hur bred
ungefär den djupa strömfåran är och hur stark sluttningen på
båda sidor. Det var ett ypperligt påhitt att locka ut soldaten
i vattnet.
— Jag gnällde och bad honom hjälpa en stackars eländig
bonde över, svarade Benranglet.
— Ja, sannerligen liknade icke ryttmästaren på håret en
gammal torpare ... Men säg mig, fick du också veta hur djup
floden är.
— Tjugutvå fot, ers majestät.
— Är det säkert det?
— Sannolikt, ty efter vad soldaterna sade mig — och jag
håller knappast för troligt att de ljögo — mätte deras officerare
djupet i går.
— Jaså ... Ja, det här var ju glänsande underrättelser, vilka
jag sannolikt icke utan din fintlighet skulle kunnat erhålla. De
voro absolut nödvändiga för att kunna beräkna brobockarnas
storlek. Men nu är allt klart och om två dagar, tänker jag, ha
vi gått över floden och Tilly är slagen. Och i eftermiddag har
översten sin fullmakt. Jag gratulerar, yttrade Gustav Adolf
och klappade Benranglet på axeln.
Denne strök av sig hatten och bugade sig djupt för kungen.
Alla de övriga instämde och växlade kraftiga handslag med
den nye översten, som satt där på sin häst lika trygg och lugn
som någonsin vare sig i striden eller vid bägaren.
— Ännu så länge kan du väl icke få något regemente,
yttrade Nils Brahe till honom. Först måste någon av de andra
överstarna stupa eller transporteras annorstädes och till dess
stannar du väl kvar hos mig som min adjutant.
— Naturligtvis, svarade Benranglet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
