Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den dimmiga morgonen - II. Den långskranglige bonden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
295’
floden, lågo Tillys batterier, skilda åt av skansar och
förhuggningar och noga följande strändernas krumbukter. Framför
dem sträckte sig en bred rand träskmark och bakom
batterierna och skansarna höjde sig en tät granskog, i vilken han
anade att bayerska hären höll sig gömd.
— Sannerligen tror jag icke nästan att Horn och
gråskäggen hade rätt. Att här gå över vore en galenskap. Det skulle
kosta för mycket folk och kunde för övrigt lätteligen
misslyckas.
En lång stund höll kungen stilla, medan han uppmärksamt
betraktade stränderna och fiendens batterier.
Nej, det är omöjligt, mumlade han, i det han svängde om
hästen och fortsatte ritten efter stranden. Det skall väl finnas
något annat ställe som är lämpligare.
På en liten holme i floden stodo några kejserliga soldater
och postade.
— De där skulle jag vilja språka an ett tag, sade han för
sig själv och styrde hästen ned till stranden.
Fientligheterna hade ju ännu icke börjat, så han hade föga
att befara av en kula. För övrigt var det mycket vanligt att
svenska och kejserliga utposter i allt gemyt pratade med
varandra.
— Hallå, kamrat! Hur mår den gamle Tilly? ropade
kungen.
— Tackar som frågar. Fältmarskalken mår bra. Han är i
sitt kvarter i Rain ... Men, hör du, kamrat, återtog soldaten,
tror du svenske kungen tänker gå över floden.
— Jag vet icke, svarade Gustav Adolf.
— Ja, gör han det skall han få så mycket smörj att ingen
enda av hans soldater skall undkomma med livet.
— Jaså tror du det.
— Men säg mig, kamrat, var befinner sig den svenske
kungen? Det skulle vara roligt att få se honom nå’n gång.
— Han är också i sitt kvarter.
— Ger han även kvarter?
— Jo, det kan du vara lugn för. Kom bara skall du få gott
kvarter! ropade Gustav Adolf skrattande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
