Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den dimmiga morgonen - II. Den långskranglige bonden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
291’
döttrar och söner, soldater, hantverkare, medan de rikare
använde bärstolar eller redo på grant utstyrda mulåsnor. Och
runt omkring torget voro de underligt utsirade balkongerna
och burspråken fyllda av unga skrattande, pladdrande damer
i glänsande dräkter och med hela fång av blommor i sina
knän.
Vid tiotiden närmade sig det kungliga tåget stadsporten. Här
mottogs det av rådets deputerade, alla i fotsida, zobelbrämade
sammetsrober och med tunga guldkedjor om halsen, samt av de
styrande släkterna i staden och Frankens adel.
Alla, rådsherrarna, patricierna och de frankiska ädlingarna,
voro till häst. Med rytteriavdelningar framför och efter sig
sätta de sig i marsch in genom stadsporten och omedelbart till
dem ansluter sig det kungliga tåget.
Först rider en avdelning trumpetare. Så kommer kungen på
sin livhäst, prydd med ett schabrak i svart sammet och guld.
Och runt omkring honom en lysande samling av furstar och
ädlingar. Närmast rider den olycklige för detta kung’ Fredrik
av Böhmen, som kommit till Gustav Adolf i Mainz och
alltsedan följt honom, i hopp att med hans bistånd återfå sin
krona eller åtminstone sin kurhatt.
Så följa några regementen och tåget avslutas med en stark
avdelning dragoner, över vilken vajar ett blodrött, kluvet
ståndar med en dödskalle över två korslagda benknotor.
På kungen fästas allas blickar och ett omätligt jubel hälsar
honom, var han rider fram. Från balkongerna faller ett
blomsterregn ned över honom. Nürnbergarna, män som kvinnor,
äro utom sig av förtjusning. På mångas ansikten strömma
tårarna utför kinderna och tusentals händer sträckas
välsignande mot honom.
Kungen synes djupt rörd och en uppriktig glädje strålar ur
hans stora blå ögon då han med blottat huvud hälsar åt alla
sidor.
Utanför rådhuset stannar tåget. Här mottages han på
trappan av Nürnbergs råd, medan klockorna ringa, kanonerna
dundra och folkmassorna upphäva dånande hurrarop.
På middagen gavs ett glänsande gästabud, men därpå tog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
