Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Breitenfeld - VI. Vatten! Vatten!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234’
de andra, skjutit av sin pistol mot kroaten, som höll på att ge
kungen dödshugget, och sedan kört pampen i hans bröst. I
detsamma hade han känt en våldsam sveda i huvudet... och så
’blev allt natt och mörker. Sedan mindes han ingenting.
Ja, så var det. Det var densamme kroaten och nu låg denne
hans fiende död vid hans sida. Och själv hade han blivit
kvar-lämnad som död.
— Förunderligt, tänkte kapten Lars. Här lämnar jag min
vackra gård i Uppland, lämnar min snälla gumma och
Anna-Lisa och lille-Lars ... Och aldrig får jag väl återse er! Tänk,
-om ni visste hur pappa nu har det och vilka förfärliga plågor
han lider! Då skulle ni allt gråta och jämra er!... Men det
är nog bäst att ni ingenting vet. Blott det att er far har fallit
som en tapper soldat i striden för kung och fosterland — er
lämnar jag för att slå ihjäl denne okände främling som aldrig
i mitt liv gjort mig det minsta ont och sedan själv dö.
... Förunderligt — men det var ju så sant! Han ville döda
kungen; han måttade åt honom; och därför måste han själv
dö. Ja, det var rätt, alldeles rätt, brummade kaptenen med
bister min.
Men vem kan det vara? Han har väl som jag gått med sina
kamrater och blivit kommenderad att slåss. Eller också slagits
för sitt nöjes skull, i hopp om byte eller något sådant där. ..
Kanske han också har hustru och barn? Kanske sitter långt
borta på tröskeln till en torftig hydda en kvinna med oroliga
ögon blickande mot norden och väntar att hennes make
någon gång skall komma hem? Och så kommer han aldrig. Nu
ligger han död där och kvinnan och barnen få tigga... Eller
också kanske han bara är en vanlig slagskämpe, en rovriddare,
som säljer sin själ och kropp för guld till den förste bäste
fältherre. Ja, så är det nog. Väl att jag sköt honom, innan han
huggit kungen!
... Åh, vad törsten pinar mig! Hungern går kanske över.
Men törsten. Att ingen människa kan komma hit! Och att jag
icke har en droppe vin i min fältflaska. Det drack jag förstås
ut när jag stod i dammet och krutröken och väntade på att få
börja... Om jag bara hade vatten!... Åh, jag skulle kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
