- Project Runeberg -  Gula brigadens hjältar : äventyrsroman från trettioåriga krigets tid : ny förkortad upplaga /
230

(1941) [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Breitenfeld - V. Framåt, min Gula Brigad! - VI. Vatten! Vatten!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

230’

första gången jag står inför mitt nyförvärvade kompani, tänkte
han, där han stod framför sina forna kamrater.

Då kungen kom till Horns vänstra flygel, stannade han en
längre stund. Här såg han tydligast hur hård striden varit.
Förfärligt var manfallet. Av Callenbachs regemente återstod
endast ett fåtal och de övriga voro betydligt glesnade. Men så
hade också Horns fyratusen män i två timmars tid stritt mot
sjuttontusen kejserlige.

— Hade icke du hållit stånd, min käre Horn, så vet jag
knappast hur det gått. Jag tackar dig särskilt. Jag tackar er
alla. Och jag skall veta att belöna ert mod och er plikttrohet
mot mig och fosterlandet, yttrade kungen med hög röst.

Horn saluterade med värjan och alla regementena klämde
till med dånande hurra.

Så sprängde kungen bort sedan han givit order att
manskapet skulle bivuakera i samma ställning de nu innehade. Ingen
fick röra sig. Ingen fick plundra.

Men ute på slagfältet härskade en hemsk stillhet, endast då
och då avbruten av dödsrosslingar och suckar. Blandade om
varandra lågo levande och döda, vänner och fiender.

I mörkret glimmade lyktor. Det var fältskärerna, som gingo
omkring för att hjälpa de sårade.

Men var funnos Benranglet och kapten Lars?

Ute på slagfältet. Kanske döda.

VI

VATTEN! VATTEN!

— Men vad nu då!

Kapten Lars vaknade. Runt kring honom rådde nattens
mörker och tystnad. Högt därovan välvde sig en mörkblå
himmel med klart lysande stjärnor. Svarta skuggor skymtade
bredvid honom. Det var buskar.

— Varför ligger jag här? Varför är jag icke i mitt tält eller
vid lägerelden? ... Vad mitt huvud känns tungt! Och så det
värker! Det susar och brusar och dånar därinne, som om jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:31:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gulabrig/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free