Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Breitenfeld - IV. Trosskärran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204’
— Äh, tag hit det nu på stund! Min måge skriker efter
mat.
Och Clärchen klättrade upp på kärran, dök ned med
huvudet och började mystiskt gräva bland halmen.
Och när Clärchen åter lyfte huvudet höll hon en fet gås i
sina händer.
— Bravo! Hip! Hip! Hip! Hurra-a-h!! skreko kapten Lars,
Stjernstråhle och Hjelm vid den angenäma synen.
— Tyst för tusan! brummade Benranglet. Få de andra
soldaterna reda på att vi smörja oss med gåsstek, komma de över
oss som glupande ulvar... Men hur har du kunnat lyckas
komma över den här biten, du krona bland alla jordens
flickor? vände han sig till Clärchen.
— Det är mycket enkelt. Härom dagen, då vi passerade
förbi en by, där jag visste att ett par av mina släktingar bodde,
en mycket hygglig gammal gumma och dito gubbe, skyndade
jag att besöka dem. Och då de hört talas om att jag blivit
marketenterska i svenska hären och de mycket tyckte om
Gustav Adolf och svenskarne, skänkte de mig den här fågeln.
— Tag den du och stek den för dina soldater, sade de. I
annat fall kanske någon vildsint kroat kommer och knycker
den för oss.
... För övrigt voro mina släktingar jämförelsevis
välbärgade, och jag misstänker att de nog hade mer än en gås i sin
visthusbod... Men nu ska vi väl ta och anrätta den, yttrade
Clärchen i det hon började plocka den.
— Visst skola vi det! Leve dina släktingar! ropade de andra
och slöto en ring kring flickan, dels på grund av djupt
intresse, dels för att skydda skatten för alla obehöriga blickar.
Kapten Lars lade mera ved på elden. Så drog han sin pamp.
— Nu sticka vi fågeln på den här och sedan håller jag den
över elden. Jag skall vända och vrida på den och se till att
skinnet knorrar sig riktigt gulbrunt och vackert.
— Ja vars, menade Clärchen, som just höll på att ingnida
fågeln med litet salt.
— Icke bra, mumlade Benranglet. Steken kommer att
smaka trä av röken. Nej, då vet jag ett bättre sätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
