Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Breitenfeld - I. Allt är fåfänglighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171
andra? Äro de saktmodiga, barmhärtiga, renhjärtade? Kläda
de de nakna, bryta de den hungriga sitt bröd? Nej, hela
världen är en enda tummelplats för lidelser och brott. Och i en
sådan värld skulle jag vilja leva? Nej, aldrig!
— Men ni har dock levat där, min far. Och då levde ni just
så, som ni nu säger människorna leva, yttrade Hjelm.
— Ja, tyvärr! Men jag har ångrat och bättrat mig, fastän
jag på intet sätt förhäver mig däröver.
— För övrigt är icke världen så dålig som ni tror, min
far... O, Gretchen, är du död eller var skall jag finna dig?
mumlade Hjelm.
De båda vandrarna hade nu närmat sig klostret som låg vid
randen av en skog, omgivet av murar. Det såg fridfullt och
vackert ut i solnedgången. Utanför detsamma sträckte sig
välodlade fält, en sällsynt syn i dessa tider. Klockorna ringde till
maning att det var tid att söka vila efter dagens arbete. Man
såg munkar skynda från fältet till klosterbyggnaden.
Pater Antonius vinkade en av dem till sig.
— Se här en trött och bedrövad människa, som söker en
vilostad. Se till att han får en aftonmåltid och en bädd. Jag
måste först tala några ögonblick med priorn. Sedan kommer
jag ned till er och då äta vi tillsammans.
Munken, som endast syntes vara omkring 30 år gammal,
åhörde den gamle med alla synbara tecken till djup vördnad.
— Skall ske, vördnadsvärde fader, yttrade han i det han
tog Hjelm vid handen och avlägsnade sig.
Hjelm var mycket trött och kände sig sjuk. Han kunde
knappast hålla sig upprätt utan vacklade och lät sig ledas
som ett barn.
Mycket förtärde han ej av den enkla anrättningen som
bestod av grovt bröd och mjölk samt litet frukt.
Så snart han inkommit i den cell som blivit honom anvisad
förmådde han knappast taga av sig kläderna innan han sjönk
ned på bädden och föll i djup sömn.
Då morgonen grydde, låg han medvetslös i brinnande feber.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
