Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Mot Magdeburg - IX. Domens dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
Då steg Gretchen vacklande upp. Nu hade förtvivlan helt
gripit hennes själ. Intet hopp fanns. Han ville icke se henne
mera! Han, hennes älskade, hade övergivit henne — och
därför ville hon dö.
Hon gick dröjande ut i staden. I den dunkla kvällen lyste
lågorna hemskt mot himmelen och förvandlade mörkret till
ljusan dag, en dag i helvetet.
Gretchen såg intet. Genom de smalaste gränderna i
utkanten av staden irrade hon ned till flodstranden, där hon gick
ut på en brygga.
Vattnet suckade för nattbrisen. Det såg så mjukt, så rent,
så vänligt ut: en skön grav för en ung flicka. Medan hon stod
och skådade ned i djupet, hörde hon en röst bakom sig. Den
lät som sång. Hon vände sig om och såg en skugga röra sig
på vallen, som sträckte sig ned till floden. Rösten klingade
svag som en avlägsen viskning. Hon lyssnade:
... Och har jag icke sagt eder: Saliga äro de renhjärtade?
Så dog rösten bort.
Men den kom åter med vinden:
... Lyckan skolen I söka... Lyckan!...
...Men vad sökte du, Magdeburg? Guld! Guld! Endast
guld, som du trodde vara lyckan... Men du bedrog dig. Det
var blott lump, som du fick i din hand. Men denna lump var
vätt av kvinnors tårar och av sargade manshjärtans blod...
Och det trodde du var lyckan ...
... Förbannelse över dig, Magdeburg! över ditt guld, dina
krämare och dina fala kvinnor! Ty du var icke renhjärtad och
du sökte icke lyckan ... Men lyckan skolen I söka ...
Lyckan! ...
Gretchen ställde sig med ryggen mot floden, höjde armarna
och knäppte ihop dem under nacken. Så slöt hon ögonen,
lutade sig bakåt och föll i vattnet.
Ett plask. Några korta böljor, som bredde ut sig i en allt
vidare ring och blevo allt svagare och svagare. Och flodens
vatten gled lika lugnt som förut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
