Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Mot Magdeburg - IX. Domens dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
den lekens skull som de vågade sina liv och kämpade till sina
fältherrars ära.
Elden hade tilltagit i styrka. Blåsten, som nu övergått till
storm, spred den vidare till nästan varje hus. De segrande
kejserliga, som slagit botten ur alla öl- och vinfat, de kunnat
påträffa, hade aldrig i sitt liv haft så roligt. Sprakandet, röken,
larmet, skriken, kvinnornas ångestrop, de skrämda borgarnas
försök till motvärn, allt bidrog endast till att uppegga deras
plundringslystna raseri och öka deras glädje. Var helst en
kvinna sågs, kärring eller ungmö, ful eller vacker, var hon
förlorad, överallt, i husen som i gränderna, blev hon skändad.
Endast officerarna hade mera försyn. Så snart de fångat en
vacker jänta eller köpt henne av en soldat för en ringa
penning, bakbundo de hennes händer, kastade upp henne på
sadelknappen eller förde henne, gående vid sidan av hästen, till
sitt läger. Mången ung flicka kastade sig gråtande till jorden,
bönfallande om försköning. Andra följde slött med. Men de
fala, sminkade slinkor, som bodde i gränderna, kastade sig
rakt i armarna på de fientliga soldaterna. Aldrig hade
wallo-nerna och kroaterna haft så roligt.
Utanför ett brinnande hus vid Bürgerstrasse utspelades
lustiga scener. Huset var ett av dem, som först blivit antända
och nu var det hela en flammande eldpelare, som steg mot
skyn. Ur alla fönster slogo lågorna ut, slickade väggarna och
fladdrade likt oerhörda tungor över gatan. Hettan var
gräslig. Gatan kunde icke passeras, men just därför hade
kroaterna funnit detta ställe lämpligt till lekplats.
På båda sidor om gatan å något avstånd från det brinnande
huset stodo tvenne grupper soldater och mellan dem, närmare
elden, en stackars skara borgarehustrur, många med sina späda
barn på armen, en mängd unga flickor, ynglingar, gamla
gubbar och kärringar, alla stela av ångest med glanslösa ögon och
darrande knän. Det fanns en gränd, vari de kunde undkomma
från stekugnen, och det var just det, som i kroaternas och
wal-lonernas tycke gjorde leken så trevlig. Men för att nå denna
gränd måste de stackars invånarna passera det brinnande huset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
