Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Mot Magdeburg - VII. Gretchen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
91
gån. Men det förbjude dock Gud, tillade mäster Lorenz Kampf,
i det han kastade en bekymrad blick på sin dotter.
Mäster Lorenz var alldeles röd i ansiktet av förargelse och
bekymmer.
Han höjde stånkan.
— Nej, skål min unge vän, och låt oss hoppas det bästa!
ropade han och drack Hjelm till.
— Skål, mäster! Kungen kommer nog, och i alla händelser
skola vi icke ge oss så lätt.
— Vi skola kämpa till sista man!
— Till sista man! svarade Hjelm, i det han under bordet
förstulet tryckte Gretchens hand.
— Nå men, hur kom du denna gång in i Magdeburg?
frågade Mäster Lorenz, sedan de en stund suttit tysta, tänkande
på de svårigheter och faror som belägringen medförde. Förra
gången, då du gjorde ditt inträde som smutsig och sjuk
kärring, gick det ju utmärkt, och även nu tycks det gått dig väl.
— Att du verkligen ville kläda ut dig till en gammal
kärring, en gammal ful kärring, som låg sjuk i en söndrig
höskrin-da! skrattade Gretchen. Jag minns så väl den gången, då jag
först såg dig; men icke visste jag då, att du var du. Jag gick en
dag vid middagstiden utefter vallarna. Ibland steg jag upp och
stack näsan ovan muren för att titta på de kejserliges lysande
läger på andra sidan floden. Så hör jag plötsligt ett buller vid
en port. Folk strömmar till. Den öppnas hastigt. Och in genom
porten kommer rusande ett eländigt åkdon, förspänt en
mager häst och vid sidan av det sprang en fattig torpargubbe.
Och i skrindan låg en gammal, sjuk kärring. Och den
kärringen var du. Ha, ha, ha!
.. . Men det besynnerligaste var, att så snart skrindan
kommit in genom porten, kastade den fattige torparen av sig sin
flottiga hatt och antog en myndig min och hållning, och den
gamla, sjuka kärringen sprang ur skrindan, så att kjolarna
flög henne över huvudet. Ja, det var intet dåligt påhitt,
skrattade Gretchen.
Hjelm log med. Hela tiden hon berättade, hade han
betraktat henne. Man kunde se på hans ögon, att han tyckte om flic-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
