Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Mot Magdeburg - V. Kapten Lars' strid med skinkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
mästaren i Magdeburg. Men generalen uppmanade mig
därjämte att under vägen om möjligt söka reda på er och bispringa
er. Men det var ett besvär att kunna hitta er, ska’ jag säga!
— Nå, hur lyckades du?
— Jo, efter att ha strukit här omkring i två dagar, träffade
jag ute på ett gärde en bonde, som såg nog enfaldig och
trögtänkt ut att icke misstänka någonting. Jag frågade honom,
om han hört talas om de där två svenskarna, som skulle vara
inspärrade någonstans i värdshuset. Nej, det visste han icke.
Men han hade hört talas om två förskräckliga rövare, en tjock
som ett klot, den andre liten och mager, som höllos i förvar
i en källare och som sades stå i förbund med den lede själv.
Ty huru kunde man annars förklara, att de kunde leva där i
veckotal utan mat. Men det gjorde de dock. Och lika fet och
frodig såg den tjocke ut ändå. Här om dagen hade de blivit
uthämtade och pryglade, men sedan åter instängda. Nu
väntade man endast på ankomsten av en förnäm och hög herre
för att till hans ära och förnöjelse hänga dem i det högsta träd.
— Ja, så berättade bonden, och av hans beskrivning kunde
jag förstå, att källaren skulle vara belägen här... Jaså ni ha
blivit pryglade en gång? Besynnerligt att de icke då också
fasthöllo er!
— Tror du en svensk officer låter taga sig! utropade
kapten Lars. Men saken var den, att värden lurade ut oss genom
att hålla en matbit för nosen på oss, precis som man lockar
en hund. Bönder överföllo oss, men vi rispade upp näsorna på
dem, så de månde nu se fulare ut än vanligt. Naturligtvis
fingo vi också då några käppslängar, som ingenting
betydde... Men, hör du Hjelm, hur tror du vi skola kunna komma
ut ur detta hål!
— Jag vet inte riktigt. Det ser svårt ut. Fem vakter ligga
ständigt utanför dörren och hopar av bönder, ilskna och
hämndlystna, kretsa häromkring. Men kanske man kunde våga
ett gemensamt anfall. Ni inifrån och jag utifrån. Så vi
klämde dem emellan två eldar. Jag tror det skulle lyckas. Men först
måste jag dock försäkra mig om edra hästar, som jag väl skall
kunna knipa i värdens stall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
