Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Mot Magdeburg - V. Kapten Lars' strid med skinkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
mot dörren, samtidigt som kapten Lars gav tavernaren en
spark, så att han flög som en boll utåt korridoren.
ögonblicket efter rusade en mängd bönder, väpnade med
påkar och anförda av de fem kvarlämnade äventyrsriddarna,
fram under väldigt härskri. Riddarna, som kände svenskarnas
hugg, höllo sig visligen bakom och läto bönderna bilda
förtruppen.
Kapten Lars och Stjernstråhle blevo kastade tillbaka in i
rummet. Tre bönder, som lyckats tränga sig in genom den
smala dörröppningen, blevo ögonblickligen nedhuggna. Men
de övriga rusade på. Och käpprappen haglade över de två
svenskarna.
— Stick åt ansiktet! Våra pampar äro längre än deras
påkar. Rispa upp näsorna på dem! skrek kapten Lars till
Stjernstråhle.
Det gjorde verkan. Ett hugg i armen eller skuldran kunde
man väl tåla, men att komma hem med upprispad näsa, det
var skandal.
Bondskocken hajade till. Så snart en värjspets blänkte för
deras ögon, ryckte de undan och veko tillbaka.
Nu grepo kapten Lars och Stjernstråhle till offensiven.
Dörröppningen var trång, så att icke mer än tre män i taget kunde
fäkta där. Näsor och kinder skuros upp, och de sårade veko
tillbaka. Men i stället för de undanvikna kommo ständigt nya.
Men även dessa fingo sig en näsbränna, så de kände det.
Käpprapp dånade oavbrutet mot svenskarnas tröjor.
Buteljer, tallrikar och lerstånkor slogo dem i huvdet och vid
ett tillfälle träffades Stjernstråhle mitt i pannan av en
tennpokal, så att han vacklade tillbaka och höll på att förlora
medvetandet.
Kapten Lars drevs tillbaka och fienden trängde på. Men än
en gång gjorde de två svenskarna, ursinniga över de skymfliga
käpprappen, en chock och drevo bönderna, tjutande,
vrålande, på flykten. Och det skedde med sådan kläm och sådant
eftertryck, att de fem äventyrsriddarna, som stodo och föste
på, knuffades bakåt och satte sig fem ordentliga rovor. Och
över dem föllo halva antalet av bondskocken. Då smälle kap-
5 — Gula Brigadens hjältar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
