Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Mot Magdeburg - III. Simson i filistéernas våld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
glans. Om sårad, om död, gör detsamma, blott det sker i
stridstumultet och icke som en krämare i sin sotsäng eller en
brottsling på sträckbänken. Men att framsläpa sitt liv som en
svulten fisk i en sump!...
Han kastade sig åter på bänken och försökte sova.
Han hade väl legat några timmar i feberaktig dvala, då han
hörde någon röra vid låset. Han vände på huvudet men låg
still. Han ville först se, huru många som inträdde.
Dörren öppnades långsamt och till sin förvåning såg han en
kvinna inträda i rummet. I den bleka dagern kunde han
urskilja, att hon var ung och att hon bar ett fat och ett krus i
sina händer. Hon ställde dem ifrån sig på det rankiga bordet
och närmade sig fången.
— Se här vatten och mat! Jag har fått befallning att giva
dig det i stället för knektarna som dricka och spela tärning
här utanför.
Kvinnan ville avlägsna sig, men Benranglet höll henne kvar
med en fråga. Hastigt hade en tanke tänts i hans hjärna, och
han skönjde en utsikt till räddning.
Men kvinnan svarade helt kort och skyndade ifrån honom.
Benranglet bet sig i skägget.
Natten kom och det blev åter morgon. Frampå
förmiddagen uppenbarade sig kvinnan igen med en kruka ljumt vatten
och några slamsor halvruttet kött. Då hade Benranglet sin
plan klar.
Han ville än en gång spela ung och förförisk. Så många
bor-gartöser och värdshusflickor, som han tjusat, skulle han väl
också nu, då det gällde liv och död, frihet eller nesliga kval,
kunna tjusa en till, om han ville.
Och Benranglet, den flintskallige och magre, trettiofemårige
ryttmästaren, gjorde om sig till en ung och fager sven. Hatten
käckt på nacken, knävelborrarna morskt uppvridna, i ögat
skälmen och kring munnen det sardoniska löjet. Handen i
sidan, huvudet tillbakakastat. Så väntade Benranglet sin sköna.
Och flickan, som hyste medlidande med den stackars fången,
besvarade hans muntra frågor. Hon hade väntat se en
förtvivlad man, tärd av modlöshet och sorger, och fann en uppslup-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
