Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Mot Magdeburg - II. Stenröset - III. Simson i filistéernas våld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Slå inte sönder mitt hus, messieurs! Slå inte sönder mitt
hus! Svenskarna komma nog ut ändå, om jag vackert ber dem.
— Håll din käft, tavernare! Här har du ingen talan! fick
den stackars värdshusvärden till svar.
Kapten Lars och Stjernstråhle kände sig lugna. Den tunga
ekdörren med järnbeslagen var tydligen fienden för svår. De
började nu litet närmare se sig omkring i rummet.
Det var en förrådskällare, vari de inkommit. På ena väggen
fanns en trång glugg, varigenom ljuset strömmade in, vid
andra väggen stodo några tunnor, och i taket hängde på långa
stänger sköna Frankfurterkorvar och Stettinerbröd.
Kapten Lars gick fram till en av tunnorna, luktade på den,
drog ut tappen och smakade.
— Hevreka! Här komma vi icke att dö av törst! Det är
gott Rostockeröl i faten.
Och den gode kaptenen tog sig, så tjock han var, i glädjen
en solodans på stengolvet.
Stjernstråhle hade ställt sig vid gluggen med ryttarpistolen
i öppningen.
— Den förste, som visar näbben, skjuter jag ned, tänkte
han, där han stod på vakt.
Men på vägen mot Magdeburg galopperade general
Falkenberg, Benranglet och Hjelm för lösa tyglar.
III
SIMSON I FILISTEERNAS VÅLD
Mot aftonen, sedan de ridit i sporrsträck nästan hela
eftermiddagen, nådde general Falkenberg, Benranglet och Hjelm
stranden av en liten flod. För att ej bli genomvåta en timma
innan de skulle slå läger, beslöto de att icke vada över förrän
följande morgon utan stanna där och ordna sig för natten.
Snart var lägerelden tänd, matsäcken uppackad och de tre
svenskarna sutto i godan ro och läto sig getosten, stettinerbrödet
och den lübska skinkan väl smaka. Under dagen efter
den heta striden vid borgruinen hade de endast mött få fientliga
ryttare, och de som de ridit förbi hade för övrigt icke känt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
