Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Herr Nauckhoff, om ni använder
half va ert lif till att
göra och säga dumheter och den andra hälften till att göra
ursäkter därför, hvad har ni då kvar för att sköta er tjänst?»
År 1831 om sommaren blef efter ett starkt och ihärdigt
regnande Jönköpings stad öfversvämmad, så att man kunde
ro i båtar på gatorna. Express med rapport därom skickades
genast till regeringen. Konungen sammankallade strax
konseljen, och jag föredrog rapporten. Där beslöts då en hel
hop åtgärder, dels till olyckans botande för ögonblicket
och dels till sådana händelsers förekommande fÖr framtiden;
däribland var äfven befallning till konungens
befallnings-hafvande i Linköpings län att låta upprensa och, såvidt
möjligt var, utvidga sjön Vätterns enda utlopp vid Motala.
Man trodde nämligen, att det var Vätterns stigande, som
förorsakat olyckan, hvilket likväl snart befanns icke vara
förhållandet. Vättern hade icke stigit, utan orsaken låg
uti de tvenne små sjöarna, som på andra sidan omgåfvo
staden, och som icke kunde inom sina bräddar hysa allt
det af regnet och från de höga bergen i grannskapet dit
strömmande vattnet. Jag fick befallning att genast
uppsätta de bref, som skulle afgå med föreskrifterna om de
åtgärder, som borde vidtagas. Konungen bodde då på
Drottningholm och skulle genast efter konseljens slut fara
dit. För att få konungens underskrift på brefven skulle
de således skickas dit, och h. exc. grefve Wetterstedt bad
mig lämna dem till honom innan klockan 5 e. m., då han
skulle resa ut till Drottningholm, så ville han taga dem
med sig och laga, att de blefvo undertecknade, hvarefter
han lofvade att återsända dem, så att de samma afton
kunde afgå med express till deras bestämmelse. Jag gjorde
så och fogade därpå anstalt om att expressen vore färdig,
när jag finge brefven åter. Det blef afton, och intet bud
från Drottningholm hördes af; klockan slog 10, hon slog
11, och ännu kommo icke mina bref. Jag kunde icke
begripa orsaken till detta dröjsmål; ändtligen närmare 12
på natten kom en express från Drottningholm med de länge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
