Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utbyta detta ämbete med något annat, som icke erfordrade
så mycken beröring med konungen. Då således
presidentämbetet i kungl. statskontoret blef ledigt, begärde Nordin
hos konungen att därtill blifva utnämnd.
Konungen, som för ingen del ville hafva Nordin på
den platsen men icke heller ville gifva honom rakt afslag,
svarade, att han skulle tänka därpå; det brådskade icke
med tillsättningen, och konungen kunde icke göra sig af
med någon konselj ledamot, förrän han beslutat, hvem han
skulle nämna i stället. Nordin hade bruks- och
landtegendo-mar, som åtminstone någon tid på året erfordrade hans
tillsyn. Han hade därför alltid hvarje år begärt och
erhållit tjänstledighet på sommaren; så gjorde han äfven
nu; den beviljades, och han reste. Under hans frånvaro
utnämnde konungen i en konselj äldste ledamoten i
statskontoret, statskommissarien Tunelius, till vice president och
tillförordnad chef för statskontoret. Efter konseljens slut
skickade jag efter Tunelius för att meddela honom denna
befordran. Han infann sig och blef vid denna
underrättelse helt förskräckt samt bad mig för all del göra
den saken om intet; han påstod sig alldeles icke duga
till hvarken vice president eller chef i anseende till den
därmed förenade representationsskyldigheten och skulle
finna sig mycket olycklig, om han icke slapp denna
befordran. Jag vägrade att i detta fall göra honom till
viljes. Han gick då till h. ex. grefve Rosenblad och bad
honom utverka hos konungen, att utnämningen finge
återgå. Grefve Rosenblad gaf honom samma svar som jag,
berömde hans skicklighet och duglighet och ville visst
icke omintetgöra en för fäderneslandet nyttig befordran.
Tunelius vände sig då i sin nöd till h. ex. grefve Brahe,
och där lyckades han bättre; grefve Brahe, som visste,
att konungen icke skulle begära bättre, än att Tunelius
ville vägra mottaga den ifrågavarande befordran, på det
han skulle kunna få därtill i stället nämna Tunelii närmaste
man, statskommissarien
Westerstrand, en person som Karl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
